Personligt

Följetongen om att bli hemskickad från sjukhuset: Förlossningen

Jag har ju berättat tidigare om att vi har blivit felaktigt hemskickade från sjukhuset flera gånger. Ena gången var när Mio hade en tumör i ryggen. En annan gång var när jag skulle föda honom:

Mina värkar började komma smygandes klockan 13 på BF-dagen, och jag tyckte att jag jobbade mig igenom de rätt bra hela kvällen och natten. Klockan 5 kände jag att det var dags, så vi åkte in till BB. När vi kom in gjorde de lite undersökningar och skickade sen hem oss med orden: ”Vi ses imorgon kväll, då kan ni komma tillbaka”. Och så sa de att jag skulle ta en Alvedon och att vi båda borde sova så att vi kunde vara pigga kvällen efter. ”Det kan ta tid att föda barn”. Vi kom hem klockan 6. Jonas somnade – ja men vi tänkte ju att det var bra. Det hade de ju sagt. Klockan 7,00 kände jag att någonting väldigt märkligt hände. Det tryckte och tryckte så jag väckte Jonas och sa att det var nåt konstigt som hände. Samtidigt tänkte jag att jag tydligen var den enda människan på jorden som inte klarade av att föda barn. Den där känslan när det bara tryckte neråt (och krystvärkarna började, det fattade jag ju inte då) var fruktansvärd eftersom jag var hemma och visste att jag skulle gå minst 12 timmar till. Klockan 7,08 ringde vi ambulans. Förlossningen hade liksom startat, och ni som har varit med om det vet vad som händer då. Det blöder. Mycket! Vi hade nära till sjukhuset men ambulansen sneddade över trottoaren i vår vändzon. När vi kom fram sa de till Jonas: Hon föder nu! Och när vi kom in på sjukhuset drog de av mig byxorna, konstaterade att förlossningen hade startat, la en jacka över mina ben och körde in mig i förlossningsrummet. Jonas svimmade, men fick saft och vaknade direkt. Det gick så fort alltihop att Mio inte riktigt hann med. Hjärtljuden blev långsammare och långsammare och när de kopplade elektroder på huvudet (heter det så?) så jag hörde bara hur de sa: ”Vi måste ta ut honom med sugklocka NU”. En läkare kom inrusandes och tog ut honom med tång. Efteråt frågade jag varför man kallade de där grillbesticken för sugklocka. Men det blev så bråttom och tack vare att just den här läkaren kunde konsten med tång, så beslutade han att det var snabbast och säkrast att göra så. De hann bara inte informera om det. Klockan 7,28 föddes Mio. Herregud vilken känsla det var. Första barnet. Shit ♥

Han mådde bra när han väl kom ut, men skapade dramatik redan från start.

 

Sjukdomar

Nope. Han är inte bättre

Det var bättre i morse, inte helt bra men han ville ändå gå till skolan, så jag trodde att det skulle bli bra. Han gick dit, var till och med med på gympan, lekte med några kompisar efter skolan men kom sen hem ledsen och utslagen klockan fyra. Med jätteont i huvudet. Vi brukar ju använda en skala mellan 1-1o, och nu är det 7 plus att han mår illa. Stackars liten ♥

Jag vet att han tycker att det är extra jobbigt att säga till kompisarna att han är dålig igen. Och det förstår jag verkligen. Det här är så trist 🙁

Entreprenörskap

En snabbis då och då

Nu har jag pratat med alla mina kollegor en och en för att ta tempen och framförallt för att höra vad de gillar mest respektive minst att göra. Och det fina är att vi alla är olika och därmed gillar olika saker. Vi kommer nu att ha ett gemensamt möte allihop där vi tydliggör våra roller och vem som gör vad. Himla bra.

Under de här samtalen har det kommit fram flera bra förslag på förbättringar, och jag tar med mig allihop och tänkte dela med mig med ett av dem, som jag fick idag: Nämligen att vi oftare ska sätta oss ner och prata så här, så blir det liksom enklare att lufta om det skulle vara något som man har på hjärtat. Och det tycker jag är jättebra. Jag älskar rak kommunikation och att man säger istället för går och tänker. Så det klubbade vi direkt. Vi funderade lite på vad vi skulle kalla det. Kvartssamtal låter som lågstadiet… så vi kom på att ”Snabbis” blev bra.

Här är de frågor som jag bad att de skulle förbereda innan vi satte oss ner och pratade:

  1. Vilka av dina arbetsuppgifter tycker du är roligast/ mest utvecklande? Rangordna gärna.
  2. Finns det någon uppgift du helst hade sluppit eller gjort mindre av?
  3. Vad kan jag göra för att göra din arbetssituation bättre?
  4. Vad kan du själv göra för att göra din arbetssituation bättre?
  5. Hur kan vi förändra PR with an Edge till det bättre? Andra rutiner? Kontoret? Arbetsplatserna? Andra slags kunder? Andra tider?
  6. Hur är arbetsbelastningen? Hinner du med allt på 8 timmar?
  7. Får du utrymme till att ta a) ansvar? b) vara kreativ? c) hitta på egna projekt i PR with an Edge?

 

Träning

Ge höfterna lite kärlek

Om du är en person som sitter mycket, eller om du vill bli starkare i ben och rumpa, ja men då måste du börja stretcha dina höfter. Att sitta vikt hela dagarna, som du ju faktiskt gör om du sitter på en stol, gör att höftböjaren blir fast i ett alldeles för kort läge. Så den behöver sträckas ut.

Jag har gjort som en vana att så ofta som möjligt köra den här övningen, i rörelse – höger, vänster, höger, vänster osv. för att bli mjukare i mina höftleder. Och det har verkligen hjälpt! Jag märker stor skillnad. Först tog det ett tag innan jag märkte nåt, det kändes nästan lite hopplöst, men nu känner jag hur lätt jag kommer ner. Eller lätt är det ju aldrig. Det känns. Det ska kännas. Låt det dra ordentligt.

Armbågen ska sättas ner parallellt med hälen och bakbenet ska vara sträckt rakt bakåt. Kör 30 sek – 1 min om dagen. Om du vill känna skillnad på jobbigt och svinjobbigt så testa att göra det på morgonen vs. kvällen. På morgonen är det förstås som värst.stretcha höfterna