Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

När det går bra så går det ännu bättre
God morgon! Lite senare än vanligt jag vet... Jag hade ett pass med min PT kl. åtta i morse och innan det skulle jag hinna med både meditation, spikmatta och så hela morgonprocessen med barnen då så klart. Att ligga på spikmattan är ett desperat försök att fixa min nacke, som är stel igen och som gör att jag får en dundrande huvudvärk. Och vet ni... spikmatta, huvudvärkstablett och sen träning verkar ha gjort susen, för just nu har jag knappt nån huvudvärk alls. Underbart! Jag har en teori om att vissa människor är såna som får ont i magen och andra i huvudet. Jag tillhör den sistnämnda. Och har aldrig ont i magen å andra sidan.
Hur som helst, träningen gick bra. Ja alltså den gick suuuuperbra! Mitt mål med träningen är att jag vill bli stark inifrån och ut. Mitt starkaste liksom. Jag bryr mig inte om vilka vikter andra sätter på sina stänger, men tycker att det är kul när jag själv blir bättre och bättre. Och just idag gjorde jag ett fantastiskt pass. Mest nöjd är jag för att jag hade helt perfekt teknik i marklyft. Jag har hållit på och finputsat på det ett tag och det är så svårt att förändra ett invant beteende (på alla platser i livet) och det har jag alltså kämpat med nu ett tag. Och idag var det nånting som klickade till - och jag fattade plötsligt grejen.
Och det är så skönt när man känner att man lyckas med en sak. Det gör mig så sjukt starkt, mentalt, och idag innebar det att jag sen presterade på topp även under resten av passet. Jag var starkare än nånsin.
Och så här är det ju i livet i stort... Det finns inte en idrottscoach i världen som skulle säga: "Du suger!" "Du är inte bra nog!" eller "Tänk om du misslyckas", eller hur? Positiva händelser ger mer positivt, och när det går bra så går det ofta ännu bättre, just för att våra hjärnor mår bra av när det går bra. 
Men... när det är väldigt tufft... då är det ju svinsvårt att vända det till nåt positivt och försöka få det där positiva flowet. Men jag försöker alltid tänka på det i alla fall och försöka vända det, istället för att grotta ner mig i det negativa. Hur är ni där? Jag tror inte att det finns nåt rätt och fel, utan att vi helt enkelt är olika som människor. Vad tror ni?
 
När yoga inte blir så präktigt
Jag tycker att Rachel Brathen, även kallad Yoga girl, är så jäkla grym och inspirerande. Hon är en sån där yogi som känns allt annat än... präktig. Hon kan bli arg, dricka ett glas vin, äter inte perfekt hela tiden och är... ja men mänsklig liksom. En sak med yoga-kulturen, som jag tror kan vara ett hinder för många, är att det många gånger känns som att man måste vara så himla felfri och... ja men lite präktig. Äta perfekt, alltid le och vara harmonisk, praktisera yoga morgon, middag, kväll, äta vegansk och sockerfri mat, inte dricka alkhohol... ja men ni fattar. Det jag gillar med Rachel är att hon tar ner yogan på jorden och, samtidigt som hon är en av de största yogaprofilerna i världen (tror jag?), är så himla mycket "vanlig människa".
Jag köpte en av hennes böcker i helgen, och i inledningen gör hon allt för att man ska få bort sin yoga-prestations-ångest. Heja henne! ♡
Boken består både av hennes story, en del recept samt tips på yogaövningar, med instruktioner. Jag kan verkligen rekommendera den, men ser att den dessvärre verkar slut online. Jag hittade den på Akademibokhandeln. Den är ju rätt gammal så jag gissar att den inte kommer ut i fler exemplar...
Jag älskar att känna mig stark!
En gång i veckan kör jag träningspass med min PT på morgonen och även om jag, när jag vaknar, först tycker att dt är en urdålig idé att gå och lyfta tunga vikter så är jag lika nöjd och glad varje gång jag har varit där. Det ÄR verkligen en fysisk lyckokänsla att träna, så jag har lärt mig att liksom bara gilla läget och invänta att endorfinerna ska kicka in. Jag vet att hur osugen jag än är så KOMMER det att bli bättre, och jag kommer vara så jäkla lycklig, efter träningspasset.
Just nu ligger jag lite back, efter sommarens slarv, men so what?!?! Vem bryr sig om jag klarar 5 eller 8 reps på just en vikt? Det är klart att jag blir lite extra glad när jag märker att jag blir starkare och starkare, men jag tycker också att det är såå värt att kunna slappna av när man är ledig och bortrest som jag var i somras. Så då är det värt att det tar en månad att komma tillbaka till samma vikter som innan. Huvudsaken är ju att jag håller igång kroppen och motverkar det förfall som den utsätts för när jag sitter framför datorn hela dagarna, eller hur? 😝 Och sen ska jag inte sticka under stol med att jag älskar känslan av att känna mig stark 💪 Tror att det är världens bästa känsla! Speciellt för oss tjejer som normalt lever under en sån jäkla kroppshetspress. På gymmet, där man ska lyfta tunga saker, handlar det om att man måste äta och sova för att kunna prestera. Där funkar det inte med enbart salladsblad och broccoli. Och jag älskar det!