Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

När yoga inte blir så präktigt
Jag tycker att Rachel Brathen, även kallad Yoga girl, är så jäkla grym och inspirerande. Hon är en sån där yogi som känns allt annat än... präktig. Hon kan bli arg, dricka ett glas vin, äter inte perfekt hela tiden och är... ja men mänsklig liksom. En sak med yoga-kulturen, som jag tror kan vara ett hinder för många, är att det många gånger känns som att man måste vara så himla felfri och... ja men lite präktig. Äta perfekt, alltid le och vara harmonisk, praktisera yoga morgon, middag, kväll, äta vegansk och sockerfri mat, inte dricka alkhohol... ja men ni fattar. Det jag gillar med Rachel är att hon tar ner yogan på jorden och, samtidigt som hon är en av de största yogaprofilerna i världen (tror jag?), är så himla mycket "vanlig människa".
Jag köpte en av hennes böcker i helgen, och i inledningen gör hon allt för att man ska få bort sin yoga-prestations-ångest. Heja henne! ♡
Boken består både av hennes story, en del recept samt tips på yogaövningar, med instruktioner. Jag kan verkligen rekommendera den, men ser att den dessvärre verkar slut online. Jag hittade den på Akademibokhandeln. Den är ju rätt gammal så jag gissar att den inte kommer ut i fler exemplar...
Jag älskar att känna mig stark!
En gång i veckan kör jag träningspass med min PT på morgonen och även om jag, när jag vaknar, först tycker att dt är en urdålig idé att gå och lyfta tunga vikter så är jag lika nöjd och glad varje gång jag har varit där. Det ÄR verkligen en fysisk lyckokänsla att träna, så jag har lärt mig att liksom bara gilla läget och invänta att endorfinerna ska kicka in. Jag vet att hur osugen jag än är så KOMMER det att bli bättre, och jag kommer vara så jäkla lycklig, efter träningspasset.
Just nu ligger jag lite back, efter sommarens slarv, men so what?!?! Vem bryr sig om jag klarar 5 eller 8 reps på just en vikt? Det är klart att jag blir lite extra glad när jag märker att jag blir starkare och starkare, men jag tycker också att det är såå värt att kunna slappna av när man är ledig och bortrest som jag var i somras. Så då är det värt att det tar en månad att komma tillbaka till samma vikter som innan. Huvudsaken är ju att jag håller igång kroppen och motverkar det förfall som den utsätts för när jag sitter framför datorn hela dagarna, eller hur? 😝 Och sen ska jag inte sticka under stol med att jag älskar känslan av att känna mig stark 💪 Tror att det är världens bästa känsla! Speciellt för oss tjejer som normalt lever under en sån jäkla kroppshetspress. På gymmet, där man ska lyfta tunga saker, handlar det om att man måste äta och sova för att kunna prestera. Där funkar det inte med enbart salladsblad och broccoli. Och jag älskar det!
 
Försöker få in yoga- och meditationsrutiner
God morgon! Vi är hemma igen (Puh, vad mycket bilkörande det har varit på sistone) och jag har sovit i min egen säng inatt. Så härligt! Jag har bestämt mig för att, under den här semestern, försöka få in yoga- och mediationsrutiner på morgnarna. Jag vet att hösten - ja till och med redan från 1 augusti - kommer starta extremt hektiskt för mig och att när det väl rullar på så är semestern och det härliga lugnet ett minne blott. Så jag måste försöka få in en oas av lugn i min vardag. Det kan inte krävas att jag ska vakna till strålande sol och den här utsikten för att jag ska vilja köra ett yoga eller meditationspass. Jag behöver verkligen få till den där lugna oasen vart jag än är. 
Så jag har helt enkelt bestämt mig för att få till det även hemma på vardagsrumsgolvet. Jag behöver inte ens byta om till träningskläder utan det är "come as you are" som gäller. Bara det blir av! Och det blir det de dagar jag kommer ihåg det... nu på semestern... Men ni vet hur det är när det drar igång... 😱Så då vill jag att ni påminner mig. Jag är beredd på att gå upp en kvart, tjugo minuter tidigare för att få den här stunden. Bara det blir av som sagt. Och skulle jag inte ha en kvart över, utan verkligen behöva sova, ja men då får jag väl ge det fem minuter. Det går om jag vill, det är bara det att det känns högst provocerande att sätta mig ner och meditera när livet springer på i 190. Men jag veeet, det är då jag behöver det som mest. Och det är därför jag försöker få in rutinen nu när jag är ledig. Det går sådär ska jag erkänna. Ibland glömmer jag helt enkelt bort det, så jag vill inte kalla det för rutin än... men det kommer. Och jag tänker att ni kommer påminna mig, ok? 😍
Mvh, en som försöker övertyga sig själv om att det här ska bli en rutin som funkar när det är som mest stressigt.