Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

Såna här dagar får man bara skratta åt!
Herregud, allting har tagit sån himla tid idag. Det mesta som kan gå fel har liksom gått fel.
I morse började jag i och för sig bra, hos min PT. Jag känner mig stark och peppad på min träning. Saknar lite grann mina dagar där jag jobbade som personlig tränare, men jag har liksom inte dragit igång det igen efter att jag var tvungen att hoppa in för en kollega som blev sjuk (på Mama Said då alltså). Men jag saknar det som sagt. Min egen träning går dock bra. Jag kör styrketräning på onsdagar och söndagar, och så kör jag danspass två eller tre gånger i veckan, beroende på vad jag hinner med. Och... tadaa! Så har jag börjat med yoga på morgnarna. Jag har bytt ut min meditation till yoga. Och då lugn yoga, och alltså inte "träningsyoga". Jag fokuserar på solhälsningar och på rörlighetsyoga på ett eller annat sätt. Så skönt. Jag älskar det. Var lite trött på meditationen så det här känns kul! 🧘🏽‍♀️Just det... I morse på gymmet så testade jag (för första gången på länge) att ställa mig på händer - och jag stod dubbelt så lång tid som jag någonsin har gjort! Hurra! Från ingenstans liksom. 🤸🏽‍♀️
Hur som helst... sen... efter träningen så har det mesta gått snett, men jag bestämde mig rätt snabbt för att enda sättet att bemöta det på är att skratta och faktiskt komma ihåg att det är ingen som är skadad eller så. Det är bara... sjukt struligt med allt från datorer till bilder, till videos till... ja men allt. 
Men... som sagt - det är bara att skratta och komma ihåg att det kommer en ny dag imorgon! 😇
 
 
När det går bra så går det ännu bättre
God morgon! Lite senare än vanligt jag vet... Jag hade ett pass med min PT kl. åtta i morse och innan det skulle jag hinna med både meditation, spikmatta och så hela morgonprocessen med barnen då så klart. Att ligga på spikmattan är ett desperat försök att fixa min nacke, som är stel igen och som gör att jag får en dundrande huvudvärk. Och vet ni... spikmatta, huvudvärkstablett och sen träning verkar ha gjort susen, för just nu har jag knappt nån huvudvärk alls. Underbart! Jag har en teori om att vissa människor är såna som får ont i magen och andra i huvudet. Jag tillhör den sistnämnda. Och har aldrig ont i magen å andra sidan.
Hur som helst, träningen gick bra. Ja alltså den gick suuuuperbra! Mitt mål med träningen är att jag vill bli stark inifrån och ut. Mitt starkaste liksom. Jag bryr mig inte om vilka vikter andra sätter på sina stänger, men tycker att det är kul när jag själv blir bättre och bättre. Och just idag gjorde jag ett fantastiskt pass. Mest nöjd är jag för att jag hade helt perfekt teknik i marklyft. Jag har hållit på och finputsat på det ett tag och det är så svårt att förändra ett invant beteende (på alla platser i livet) och det har jag alltså kämpat med nu ett tag. Och idag var det nånting som klickade till - och jag fattade plötsligt grejen.
Och det är så skönt när man känner att man lyckas med en sak. Det gör mig så sjukt starkt, mentalt, och idag innebar det att jag sen presterade på topp även under resten av passet. Jag var starkare än nånsin.
Och så här är det ju i livet i stort... Det finns inte en idrottscoach i världen som skulle säga: "Du suger!" "Du är inte bra nog!" eller "Tänk om du misslyckas", eller hur? Positiva händelser ger mer positivt, och när det går bra så går det ofta ännu bättre, just för att våra hjärnor mår bra av när det går bra. 
Men... när det är väldigt tufft... då är det ju svinsvårt att vända det till nåt positivt och försöka få det där positiva flowet. Men jag försöker alltid tänka på det i alla fall och försöka vända det, istället för att grotta ner mig i det negativa. Hur är ni där? Jag tror inte att det finns nåt rätt och fel, utan att vi helt enkelt är olika som människor. Vad tror ni?
 
När yoga inte blir så präktigt
Jag tycker att Rachel Brathen, även kallad Yoga girl, är så jäkla grym och inspirerande. Hon är en sån där yogi som känns allt annat än... präktig. Hon kan bli arg, dricka ett glas vin, äter inte perfekt hela tiden och är... ja men mänsklig liksom. En sak med yoga-kulturen, som jag tror kan vara ett hinder för många, är att det många gånger känns som att man måste vara så himla felfri och... ja men lite präktig. Äta perfekt, alltid le och vara harmonisk, praktisera yoga morgon, middag, kväll, äta vegansk och sockerfri mat, inte dricka alkhohol... ja men ni fattar. Det jag gillar med Rachel är att hon tar ner yogan på jorden och, samtidigt som hon är en av de största yogaprofilerna i världen (tror jag?), är så himla mycket "vanlig människa".
Jag köpte en av hennes böcker i helgen, och i inledningen gör hon allt för att man ska få bort sin yoga-prestations-ångest. Heja henne! ♡
Boken består både av hennes story, en del recept samt tips på yogaövningar, med instruktioner. Jag kan verkligen rekommendera den, men ser att den dessvärre verkar slut online. Jag hittade den på Akademibokhandeln. Den är ju rätt gammal så jag gissar att den inte kommer ut i fler exemplar...