Alexandra

Hur känns det att sitta på huk i 30 sekunder?
Hej på er denna söndag! Nu ska jag ge er världens, på ett sätt, enklaste övning. Enkel som i att det är omöjligt att inte förstå instruktionerna. Men så kan den, på ett annat sätt, vara jättesvår. Det kanske stramar i fötterna, ryggen eller i benen nånstans... men försök ändå. För mig stramar det lite i fötterna och lite i insida lår. Jag pratar om den mest naturliga övningen som finns:  ❇️ Att sitta på huk! ❇️ 
Testa att sitta på olika sätt, med benen axelbrett ibland och lite bredare... 
... med fötterna rakt fram eller vinklade utåt. Du kommer känna att det stramar på olika sätt när du varierar dig.
Eller så känner du ingenting alls, utan tycker att det här är hur easy peasy som helst. Grattis i såna fall! För det är egentligen den mest naturliga positionen i världen. Titta på barnen, de kan sitta så här hur länge som helst medan man själv låter som en väldigt gammal person när man har suttit ett tag och sen ska resa sig upp 😫 Då känns det både här och där. Och det betyder bara en sak: Jag borde sitta mer på huk!
Sitter ni på huk ibland? Här kan ni läsa  vad gott det gör för oss att sitta på huk. Testa att sitta i 30 sekuner - hur känns det?
 
Rörlighetsträning för höfterna
I morse var jag på gymmet och körde ett pass med min PT, som alltid på onsdagar. Jag har alltid ett litet, litet motstånd till att gå dit onsdagmorgnar eftersom jag känner mig lite lätt stressad över att jag borde gå till kontoret istället. Men sen, när jag har varit där, shit vad bra jag mår då.
Jag brukar alltid peppa mig med att endorfinerna som kommer att frisättas i hjärnan kommer göra mig så gott.
Så även om jag känner mig ledsen och orolig över Mio när jag kör dit till exempel, så hjälper det faktiskt att gå och träna. Just där och då, på väg dit, så känns det högst osannolikt men eftersom man får det där lyckohormonet så hjälper det faktiskt ÄVEN om det kan kännas lite smått hopplöst. ALLT blir bättre av träning, sömn, vatten och bra mat. Det löser inga problem - tro mig, det vet jag - men det blir lite lättare. 
Jag tänker att jag nu ska dela med mig av några av de uppvärmningsövningar som jag ALLTID kör eftersom jag tycker att höfterna ofta behöver rörlighet. (Vi sitter alldeles för mycket för vårt eget bästa)
Först kör jag så här från ena sidan till andra sidan. Alla de här stretchövningarna gör jag i rörelse, inte statiskt alltså. Så först böjer jag alltså höger ben och faller ut mot höger och sen tvärtom. Höger, vänster, höger, vänster.
Sen sitter jag på huk med rak rygg och använder armbågarna till att pressa ut knäna. Jag sitter så ett par sekunder...
... och så reser jag mig upp och har lätt böjda knän, och så tar jag ner händerna mot golvet så att det stramar i baksida lår. Sen ner på huk igen, upp igen etc...
Sen kör jag den här. Ett ben rakt ner längs med golvet, och det andra tar jag och så trycker jag upp knäet mot bröstet. Ett ben upp och sen byter jag till det andra benet. Alltid i rörelse som sagt. 
Hoppas att ni förstår hur jag menar. Det här är övningar som lätt kan köras hemma också. Vill ni ha den här typen av inlägg förresten? Är det ens någon som läser dem eller scrollar ni helst förbi? 
 
Skit i motivationen - bara träna istället
God kväll på er, jag läste ett inlägg hos Hanna för nån vecka sen, och håller med henne om att man inte bara kan luta sig tillbaka och lita på sin motivation. Det är inte den som gör att du kommer att fullfölja din träning, för den KOMMER att svikta ibland.
Jag märker att, eftersom jag är personlig tränare så tror folk att jag alltid är motiverad till att träna. Det är jag INTE! Min motivation sviktar precis som för dig och alla andra men det handlar om att jag accepterar det, och inte slutar träna bara för att jag är mindre motiverad under en period.
Det är omöjligt att vakna varje dag och känna att "YES! Nu går jag och tränar igen!" Så det är bara att gilla läget och bara göra det.
Vi är inte heller alltid motiverade till att jobba, tvätta, betala räkningar, gå ut med hunden, städa och bädda sängen... men vi gör det ändå, eller hur?
Det är inte så att vi vaknar en morgon och säger "Näääe vet du vad, idag känner jag inte riktigt att jag har motivation till att gå och jobba, jag tror jag skiter i det".
Att vara motiverad är en lyx - Halleluja för när man är det - men det går inte att strunta i saker bara för att man inte är det. Inte om man vill ha någon slags kontinuitet i alla fall. 
Vi ska inte tänka så mycket utan bara göra det. Så blir det av... eller vad tycker ni?