Alexandra

Kom ihåg att alla har ett bagage - så döm inte!
Jag tänkte på det igår när jag kom till Göteborg för att hålla föreläsningen, att vi vet så otroligt lite om andra människor och vad de har för bagage. Jag kom dit, till synes, full av energi. Ja, jag är nämligen sån att jag KAN sätta på någon slags ON-knapp när jag ska göra en sån här grej. Jag VET ju att jag kommer att göra det, det har jag bestämt mig för, och då vet jag också att det blir så mycket lättare och bättre för mig själv (och andra) om jag lägger av mig oket från axlarna en stund och bara kör.
Det tar sinnessjukt mycket energi att göra det och jag känner mig väldigt olustig inför avlyftandet av oket så att säga, men det hjälper. Och det funkar!
Och framförallt så vet jag att det INTE hjälper mig att stanna kvar i sjukdomar och elände. Det finns kvar där ändå så jag behöver inte vara rädd att det ska försvinna från mig... ;) jag har tid att handskas med det. Sen. Sen när min föreläsning är över. 
I akuta situationer klarar jag inte det här, då är det omöjligt, men när det harvar på så här som det gör nu - då är det en livsviktig drivkraft som jag är glad att jag har. Samtidigt så önskar jag så innerligt att jag hade sluppit använda den. För det tar som sagt jättemycket energi.
Men jag tänker att de som jag föreläste för i Göteborg förmodligen såg mig som en glad, energifull och bekymmerslös person som älskar att stå där framme och förhoppningsvis inspirera. Och så är det ju. Också. Men det finns ju så mycket mer.
Tänk om de hade vetat att jag några timmar tidigare låg bredvid Mio i vårt rum på sjukhuset, i pyjamasbyxor, och sen återvände direkt till samma ställe och samma läge när jag var klar på kvällen.
Och att det jag pratar om mest hela dagarna just nu är kortisolvärden, insulin, blodsocker, neurokirurgen, huvudvärk, trötthet och så vidare.
Ja vi pratar ju om roliga saker också förstås. Han har massor av humor och glädje trots att vi ligger här och trots smärtan och det dåliga måendet.
Hur som helst... Jag kände så starkt igår att Shit vad vi vet lite om random människor som vi bara träffar så där kort. ALLA har ett mer eller mindre roligt bagage, och ALLA har utmaningar. Därför är det så viktigt att vi inte dömer i onödan. För det ligger ALLTID annat bakom den perfekta Instagram-posten, bakom alla glossiga bilder och bakom kassörskans småvresiga sätt. 
Men nu är det dags för lunch... Vi väntar fortfarande på att läkarna ska komma in och ge oss svar på proverna som togs igår. Så får vi se om vi får åka hem idag eller vad som händer... Time will tell...
Man får lov att ändra sig så många gånger man vill!
Jag har alltid haft så svårt för att säga vilken favoritfärg jag har, vem som är min favvisartist, vart jag allra helst skulle bo i världen och så vidare... för jag har liksom varit rädd för att säga "fel". Att jag skulle säga en favvisartist och sen komma på att det faktiskt finns nån bättre. Eller att jag skulle säga att jag älskar grönt, men så kommer jag på dagen efter att jag älskar turkos.
Och det där är ju hur dumt som helst. Jag älskar grönt (just precis den här stunden) och Veronica Maggio är min favvisartist, och om jag skulle välja ett ställe där jag skulle bo så skulle det (just nu) vara i ett hus med stora fönster ut mot havet. 
Typ så här kanske.
Eller så här . Det är vilket som...
Men att det ska vara så svårt! Det är som att jag har trott att om jag säger någonting så är det liksom cementerat och att jag under inga som helst omständigheter får ändra mig. 
"Mäh!! Du sa ju för några månader sen att du älskar grönt" skulle ju ingen säga när jag plötsligt säger att jag älskar turkos. Och vem bryr sig ens om någon skulle säga det? Ingen, eller hur!
Ja men ni hör ju... det är ju jättekonstigt att man jag ens funderar över det här. Det är väl bara att vara, tycka, vilja och önska PRECIS det jag vill IDAG, och sen inte fundera över ifall det kommer ändra sig. För jag får ju ändra mig. Hur ofta jag vill. Och jag har ju inte heller någon upplysningsplikt ifall jag skulle ändra mig. Det SPELAR JU INGEN ROLL, eller hur? Känner ni igen er? Något i alla fall? Snälla? Säg inte att det bara är jag som är så här ;) Det här är ett av mina FAVVIScitat 2018:
 
Hur når man sin dröm?
Jag pratade med en kompis häromdagen om en grej som hon har drömt om att göra i flera år och som hon fortfarande drömmer om. Och jag tycker verkligen att hon ska satsa på det där och frågar ibland hur det går.
- Hur går det med det där nu då? Ska du inte köra all in och verkligen satsa på det nu när det är nytt år? Du borde göra det, du är ju grym på att xxx!
- Jo men det är bara det att... bla bla bla...
- Ja fast det där är ju bara en oviktig detalj som du inte alls är beroende av för att komma igång. 
- Ja, jo jag vet, men jag måste också... bla bla bla...
- Ja men det kan jag hjälpa dig med. Jag gör det nu direkt...
Förstår ni vad jag menar? Känner ni igen det? Varför fokuserar vi på det negativa när vi vill göra något som vi verkligen drömmer om?
Om det nu finns (som i det här fallet) många riktigt bra argument för varför hon skulle köra, varför fokuserar hon på de små detaljerna som är små, små minihinder som bara är att ta ett kliv över?
Det här är en väldigt bra vän till mig och hon är långt ifrån negativ, det är bara så här vi funkar om vi inte tänker oss för. Jag gör precis likadant! Och jag tror att vi alla har det i oss.
Men jag har också en riktig jäkla "Jag-kommer-klara-det-om-jag-verkligen-vill"-ådra.
Jag vet att om jag vill bli framgångsrik som personlig tränare så kan jag bli det, om jag vill bli ännu mer framgångsrik med Mama Said  så kan jag bli det, om jag vill bli framgångsrik som influencer kan jag bli det, om jag vill bli framgångsrik som författare eller föreläsare kan jag bli det. 
Det handlar om VILJA och att göra val. Eller att välja bort rättare sagt. För om jag vill bli framgångsrik inom någonting på riktigt så måste jag verkligen satsa på det och gå all in. Och då funkar det kanske inte att ha för många grejer vid sidan om. Man måste eventutellt försaka någonting. 
Men om jag nu vill lyckas med någonting - hur sjutton ska jag göra då?
Vårt största hinder är i de allra flesta fall att vi ser hindren istället för möjligheter. Om du drömmer om någonting - dröm om det positiva som kommer att hända när du har lyckats. Dröm om hur härligt ditt liv är när du gör sånt som du vill göra. Dröm om hur du känner dig när du har nått ditt mål.
Dröm om det som är bra helt enkelt och låt de där småhindren dyka upp först när du sätter dig och gör en affärsplan eller vad det nu är du ska göra. Du kommer att ha tid till att fundera över hindren i alla fall, tro mig. Det är oftast inte där problemet ligger - att vi inte ser vad som skulle kunna stoppa oss, utan tvärtom.
Så... det första och enklaste steget - som kan appliceras på de flesta av oss - för att lyckas nå våra drömmar är att DRÖMMA POSITIVT!