Alexandra - en blogg om sociala medier & entreprenörskap

Förbjudna tankar... Är det värt det?
Den här veckan har jag funderat och ifrågasatt ganska mycket i mitt entreprenörskap. Nu vill jag inte att ni missförstår mig, utan bara lyssnar på exakt det jag säger utan att tro att det finns något oskrivet mellan raderna, för det gör det inte. Det här är mina tankar och känslor till 100% och det finns ingenting annat än just det som jag nu skriver.
Jag gissar att alla entreprenörer och egenföretagare känner så här ibland. Hoppas jag... Och jag kan, med handen på hjärtat, säga att det faktiskt är sällan jag gör det. Men nu är jag alltså där. Vad är det jag känner då undrar ni nu? Jo men om jag bara ska säga det rakt upp och ner så tänker jag: Är det värt det? Är det värt att jobba 60 timmar i veckan? (Jag har inte ens tänkt på att jag jobbar så mycket, det var en kompis till mig som uppmärksammade det häromdagen, men det är ju "bara" tre timmar extra om dagen, och det gör jag lätt. Jag jobbar alltid en halvtimme, timme varje vardagsmorgon innan barnen vaknar, någon timme efter middagen på kvällen om barnen är hemma, heeela kvällarna om barnen inte är hemma, och flera timmar både lördag- och söndagmorgnar). Är det värt det att ha så lite fritid? Är det värt det att alltid oroa sig över huruvida tiden och pengarna ska räcka till? Är det värt det att ALDRIG kunna koppla bort jobbet? 
Och visst, man kan så klart jobba stenhårt i perioder. Så ÄR livet. Men av någon anledning så ser jag liksom inget slut på det utan det blir liksom bara mer och mer. Och det är klart att det blir så när jag reser mer än vad jag gjorde tidigare. Inte nog med att resdagar är extra långa - ofta går jag upp 04,30 och kommer hem vid 21 - förutom det så måste jag ju fortfarande svara på mail, skicka ut offerter, fixa med redovisning, träffa potentiella praktikanter, förbereda utbildningar och seminarier osv. vilket gör att jag har att välja mellan att sitta uppe halva natten eller att komma efter i mitt arbete. Och jag hatar att komma efter. Men jag vill också ha ett liv.
Så jag vill ju inte enbart jobba och kämpa. Det är ju inte det livet går ut på, eller hur?! Jag har inga problem att kavla upp ärmarna i perioder om jag vet att det ger resultat, men att alltid springa omkring så här och jaga, jaga, jaga... det vill jag inte. Jag tror att vi har hamnat i en växtvärksfas nu och att det är därför det blir så här, men det hade varit så mycket lättare om vi hade varit två - om jag hade haft en medgrundare eller partner som hade delat allt extrajobb med mig och som jag hade kunnat köra stenhårt tillsammans med och sen hi-fiveat när vi var ur det. Jag har aldrig känt på den här typen av växtvärk innan, men förstår nu verkligen vad det innebär. Eller i alla fall i vårt fall... för just nu har vi väldigt många kunder som knackar på vår dörr och vill anlita oss, och det är ju fantastiskt kul, bara det att vi skulle behöva ÄNNU fler kunder för att kunna anställa en till person.
Vi har ju precis anställt Jessica och Angelica på frilansbasis halvtid, och så har vi anställt en annan tjej på projektanställning halvtid, och nu sitter vi här igen... och behöver förmodligen ta in ytterligare en på halvtid. Ja men så här håller vi på var och varannan vecka just nu. DET ÄR JU EGENTLIGEN HELT FANTASTISKT, jag vet!!! Men jag vill ändå kalla det för växtvärk. Och jag vill ju fortsätta att träffa alla härliga människor som jag träffar när jag reser runt och presenterar mig och Mama Said, det kan jag ju inte sluta med. Jag vill inte sitta och rulla tummarna och vänta på att vi får in kunder automatiskt utan själv försöka välja vilka vi vill jobba med och faktiskt aktivt höra av mig till dem. Ja men jag tror att ni fattar. Jag kan ju inte sluta nu när jag har fått in så bra rutiner kring säljet. Men jag vill fortfarande ha ett liv.
Så vad ska jag göra då? Jag säger det igen: jag hade behövt en assistent - en riktig doer, men sist jag sökte efter en så hittade jag inte riktigt rätt tyvärr... Det måste kännas 100%. Eller ska jag ta in en partner i företaget? Eller träffa en person som har varit där jag är idag och som har lust att dela med sig av sina erfarenheter? Eller bara lägga mig ner och sova och hoppas på att jag vaknar till en bra lösning imorgon? Eller kanske ta en anställning och jobba hälften av det jag gör nu och tjäna dubbelt så mycket? Eller bara jobba med att utbilda två gånger i veckan och tjäna fyra gånger så mycket som nu? Tja, det låter ju som ett enkelt val egentligen, men ni som känner mig vet att det inte kommer att ske. Jag älskar Mama Said och det som vi har byggt upp, och nu känner jag att vi har nåt stort på gång. Jag måste bara göra något åt min egen situation, för att alltid jobba så här... ja men då är det inte värt det. 
Hjälp... eller nåt... ni som har gjort det här - kom med feedback om ni kan. Puss!
Sju vanliga misstag i sociala medier
Jag pratar med många företag och influencers och analyserar ofta Facebooksidor och Instagramkonton, så nu tänkte jag att jag ska lista de vanligaste misstagen som jag stöter på:
1) Att man bara postar inlägg om sig själv och sina produkter, typ: "Jag har gjort det här" eller "Vi har en ny produkt, titta!" eller "Kom och köp vår utbildning" (som vi själva har kört ibland🙈) Den här typen av inlägg funkar inte vidare bra med dagens algoritmer, som ju kräver att vi får kommentarer på våra inlägg, och helst kommentarer där folk prata med varandra.
2) Att man missar att sudda bort URL'en när man har kopierat in den på till exempel Facebook eller LinkedIn. URL'en är alltså hemsideadressen som börjar med http://... Titta här nedan. Så fort länken, med bild, har hamnat på plats kan man ta bort hemsideadressen. Länken ligger alltså kvar ändå.
3) Att man postar ett inlägg utan bild. Ja det går ju så klart inte på Instagram, men jag ser ibland att folk postar en länk på Facebook eller LinkedIn, och så hänger inte bilden från artikeln med. Ja för det händer ibland att den inte gör det, och då måste man göra om det. Och skulle det vara så (vilket händer extremt sällan) att det inte finns någon bild i artikeln som ska klistras in -  ja men då måsta man hitta en egen bild. Inlägg utan bild engagerar nämligen inte.
4) Att man skriver samma text i sin "caption", det vill säga den inläggstext som man skriver på till exempel Facebook, som rubriken i artikeln. Man borde använda sin caption till att, med hjälp av ytterligare en rubrik, locka till klick och läsning/ tittning.
5) Att man, på till exempel Instagram, pratar om sig själv ur ett ganska egocentriskt perspektiv och sen avslutar med en "engagerande fråga" i tron om att det ska engagera till många kommentarer. Det är bättre att hitta en inbjudande tonalitet om man vill få följarna att prata med en.
6) Att man missar att interagera med andra. Om man har ett Instagramkonto till exempel så borde man lägga MINST en halvtimme om dagen på att gå runt bland andras konton och nätverka. Det ger många följare och äkta engagemang... så länge du är intresserad, intressant och relevant förstås.
7) Att man ser Facebook, Instagram och LinkedIn som annonsplatser där man kan "kränga". Sociala kanaler bör ses som mingel där man är för att nätverka - för att så småningom eventuellt sälja. 
Vad säger ni? Håller ni med? Har jag missat något?
Jag söker någon som kan HTML och CSS
Hörnini, jag söker någon som kan gå in i mitt bloggverktyg (Blogg.se) och göra en del förändringar. Jag är nöjd med layouten men vill liksom ha lite grejer vid sidan om i högerspalten, samt att jag vill ha registrering till nyhetsbrev etc. Och så vill jag ha "utvalda artiklar" under headern, precis som Linda och Elin har. Inga monsterskills som krävs alltså, tror jag... Och nej, jag vill inte flytta från Blogg.se och vill alltså inte ha en Wordpress-blogg. Kan du eller någon du känner hjälpa mig med det här? 😊