Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

En god nyhet om Mio ♡
God morgon på er! Visst är det härligt att vi har hela helgen framför oss? Idag ska vi fira att Mio har kämpat på så bra att han inte behöver gå om åttan! 😍När höstterminen startade såg det väldigt mörkt ut, och jag och Jonas kände för första gången att det nog var bra om han gick om. För det funkar ju inte att gå upp i nian och sen inte klara den. Sen då? Då skulle han ju stå där, efter nian, utan någon som helst utbildning. Utan en chans att komma in på gymnasiet. Nä det skulle vara en mardröm. Så vi höll med rektorn om att det nog vore en bra idé att gå om åttan om han ändå inte skulle klara den. Och det såg väldigt mörkt ut där ett tag. Han hade ju nästan 100% frånvaro under ett helt år... ja i sjuan alltså.
Men Mio själv säger "ALDRIG i LIVET!!! Jag kommer INTE att gå om en klass!" Det finns ingenting han vill mindre än just det. För honom var det som att livet skulle ta slut.
Och nu har vi alltså fått besked om att det ändå går bra för Mio - trots hög frånvaro.
Det finns ett par ämnen som han är betygsvarnad i, eftersom han knappt eller aldrig har varit där - och det är slöjd, idrott och spanska. Slöjd och idrott kommer han få uppgifter så att han kan få betyg i så det är lugnt, och spanska kan han, om han vill, välja bort och istället läsa mer svenska och matte. Men han verkar inte vilja det utan vill försöka hinna komma ikapp med spanskan, så de skulle prata med hans spanskalärare och se om det verkar rimligt. Annars får han välja bort det och därmed slippa ett F.
Men alltså... det innebär att han får betyg i alla ämnen OCH att han dessutom får rätt bra betyg i vissa av dem. Ja de där han har kunnat delta ordentligt. Det är heeelt fantastiskt, och Mio är sååå glad. Och vi är så glada. Så idag ska vi fira. Jag trodde, helt ärligt, ALDRIG att vi skulle hamna här och att han skulle slippa gå om.... det är helt otroligt. Så vi firar med bio (Bohemian Rhapsody) och så ska vi äta ute nånstans. Vet inte riktigt vart, men nånstans ska vi i alla fall. Har ni tips, ni som bor i Malmö så kom gärna med de. Vi får nog äta rätt tidigt... vid femtiden eftersom bion börjar sex och det är såå dåligt för Mios diabetes att äta för sent. 
Men en annan sak... hur går det nu då med hans sjukdomar? Barnsmärtenheten? (För er som orkar läsar vidare, för nu blir det lååångt..) Jag har ju inte uppdaterat om det på länge, och för att säga det väldigt enkelt så sa ju alla läkare i somras att "Neeeej då, den HÄR huvudvärken har inte med shunten att göra, den måste bero på att han bara har haft huvudvärk så länge, att hans hjärna nu uppfattar den som kronisk." Både jag, Jonas och Mio kände att det var fel. Man märker när det är shunthuvudvärk - framförallt för att den kommer så tydligt - PANG! - och dessutom kan sluta väldigt snabbt och plötsligt. Plus att Mio har en otroligt stark vilja av att INTE vara hemma, och alltid tar sig iväg till skolan när han inte har ont. Men det kändes som att jag pratade med döda ting när jag försökte förklara det här. Det gick liksom inte in i deras medvetanden, det var som att dunka huvudet i väggen. Så vi tog saken i egna händer och ringde neurokirurgen och sa att vi i alla fall, åtminstone ville ställa om shunten så att det kanske kunde bli liiite bättre. Och att ställa om shunten är en pytteliten grej att göra, så de sa "Ja visst, det är bara att komma." Och när vi kom dit så påpekade läkaren igen att den här huvudvärken har INTE med shunten att göra. Vi ställde om den och vips så förändrades allt inom ett par dagar. Mio har nu max 1-2 sjukdagar per vecka, jämfört med att han ALLTID låg sjuk innan.
Och ja, nu känns det som att de förstår att den här huvudvärken visst hade med shunten att göra. Men hörni, att prata med läkare och försöka övertyga om något när de redan har bestämt sig - det är OMÖJLIGT. Man måste ha konkreta bevis. Thank God för att vi fick det nu! För vi måste ju för tusan få hjälp av dem, det kan ju inte vara vi själva som kommer med handlingsplaner.
Ja ja, vi går också till barnsmärtenheten en gång i veckan, och de är bra! De kan man prata med och berätta. De lyssnar och tar in vad vi säger. Tanken är att de ska hjälpa Mio att komma iväg till skolan även när han har riktigt, riktigt ont - och vi ska ha möte med de och skolan och planera för hur det ska se ut de dagarna. Det måste vara lätt för honom att gå undan, till ett vilorum där det går att stänga dörren till exempel. Ja men det måste göras lätt så att han känner att han kan vara trygg där fast han får så ont att han vill kräkas. Då är det lite panik att vara långt hemifrån ju... men om han får förutsättningar där så kan det funka. Ja men det är sånt de ska hjälpa till med, samt att få honom "stark" och målmedveten nog, rent psykiskt, att gå iväg trots att han är jättedålig. Det kanske inte funkar hela dagar, men en liten stund.... Ja jag tror att det är väldigt bra det här med barnsmärtenheten. 
Men allra mest är jag så lycklig över att vi bad om att få ställa om shunten så att han faktiskt är mycket bättre än vad han har varit på länge. När läkaren (neurokirurgen) ringde för några veckor sen så sa jag att nu är det för bra för att vi ska göra någonting, just nu låter vi det vara så här, för även om han blir dålig varje vecka så är han ju övervägande bra och det gör mig sååå lycklig och lättad.♡
Puh... det här blev ett långt inlägg, och då har jag verkligen inte gått in i detaljer med någonting. Herregud vad mycket det är inser jag när jag skriver det här...
 
Hej då Stockholm!👋
God morgon från sista dagen i Stockholm! Jag har redan varit uppe och jobbat några timmar och planerar att göra det även på tåget och nu i helgen. Totalt sett, efter den här helgen, kommer jag ha jobbat ikapp det jag har missat (och myyycket mer därtill) pga. resan till Stockholm. Det är, som jag sa, nödvändigt att kavla upp ärmarna och jobba hårt just nu. Vi har en del som måste ros i hamn inom de närmaste veckorna. Man kan säga att det känns lite som att ha kniven mot strupen. Och givetvis kom min huvudvärk (från nacken) som ett brev på posten. Jag har inte haft den här stresskänslan sen innan semestern, och är så ledsen över att jag nu är i det där igen. Men jag har bestämt mig för att jag kör så här hårt i ca 10, max 14 dagar till, funkar det inte sen så ger jag upp. Ja alltså då kommer jag inte vända ut och in på mig mer - jag har insett att måendet är så mycket viktigare än att ro iland ett projekt. Ganska stor insikt faktiskt. 
Meeeen, hur som helst, det där lät ju lite deppigt va? Jag tycker inte att det känns så ändå, jag känner att det är skönt att jag har bestämt mig för att jag ska vara hållbar. Att det är det som räknas mest av allt, efter barnen.
Och på tal om barnen och vad som räknas... vi hade en fantastisk kväll igår (minus lite tjafs) på Golden hits.
Både Mio och Alvin tyckte att det var jättebra, och det var ganska speciellt att vi var ute vi tre tillsammans på ett "vuxenställe". De börjar verkligen bli stora nu... Ha ha... ett tag satt vi vid bordet helt tysta och så sa Mio: Vad ska vi prata om nu? När man hänger 24/7 i ett par dygn så har man till slut inte så mycket att säga. Men vi lekte lekar medan de inte uppträdde och hade riktigt kul. Uppträdet var verkligen på en perfekt nivå för barnen. Lättsamt, svinbra och med humor! Sällskapet bredvid oss blev rätt fulla - men absolut inte på ett otrevligt sätt - och det var kul att sitta nykter med barnen och skratta lite åt det. Inte åt det som på ett elakt sätt... men ni vet hur det ser ut när man ser folk gå från tysta och lugna till... ja men ni fattar. Vi hade en bra kväll helt enkelt men nu är det dags att packa, äta frukost och sen ta oss till tåget. Vi hörs senare! Puss på er!
 
 
En dag med barnen på stan
Hej på er, vad har ni hittat på idag? Jag har haft en dag på stan med kidsen, och det är så himla mysigt när vi har det! Vi var på jakt efter en Halloweendräkt (clown. Usch vad läskigt, jag hatar clowner) till Alvin och ett plektrum för att han får ont i fingrarna när han spelar gitarr. Och så skulle vi handla vinterskor. Både Mio och Alvin behövde kängor och jag är såå glad att vi fick till det idag. Alvin, som fortfarande är en sprallig liten kille, som springer omkring och leker, fick ett par som är "waterproof" så att han kan stå och stampa i vattenpölar utan att bli blöt, och Mio fick ett par Timberland. Han är mer som vi vuxna nu, går från A till B utan några krusiduller. Och tänker mer på hur det ser ut än vad det har för funktion.🤷🏽‍♀️ Båda paren köpte jag på Stadium - som har 25% rabatt just nu. Kap med andra ord!
Vi åt lunch på Espresso House - så mysigt när vi har tid tillsammans alla tre...
... och gick sen hem och hämtade Bruno för att gå ut och leka sök-leken med honom. Eftersom vi bor vid Ön så är det sviiiinkallt nu när det både har blivit kallare OCH blåser. Det är som isvindar. Jag hade både mössa och vantar och tjock jacka, men inser att munderingen från och med nu, de gånger jag ska vara ute med Bruno en längre stund, bör innehålla både underställ, fleece, överdragsbyxor och hela baletten. Säger man så förresten? Baletten? Ingen aning vart det kom ifrån, om det nu inte är en allmän sägning. På tal om kyla... jag har alltid problem med att jag fryser. Det spelar ingen roll hur vältränad eller otränad jag är, jag röker inte så jag har liksom inget att skylla på det, det bara är så att jag alltid fryser mer, och verkligen kan bli plågad av det, än alla andra. Jag tror på riktigt att jag är en grad kallare än gemene person. Kan det vara så?🤔
Huuur som helst, nu känner vi oss allihop så här...
... så det lär bli en kväll i soffan idag igen. Det är ju så mysigt!! ♡ Hur har er dag sett ut? Vad gör ni runt om i landet kära kompisar!