Alexandra

Att vara syskon till ett sjukt barn
Det är fruktansvärt när barn blir sjuka. Jag lider så mycket med Mio - särskilt när han själv är ledsen över att inte kunna vara som sina kompisar. Nu när de är 13 år så märks det extra tydligt. Han får liksom inte chansen att vara stor och "tonårig" som de andra. Och så när han ska opereras eller ta sprutor, då tycker jag också så himla synd om honom, min lilla kille. För han är liten. Speciellt i de lägena. När man är sjuk får man liksom inte chansen att bli vuxen. Då är man fortfarande bara en liten kille som så starkt behöver sina föräldrar.
Men det finns en annan liten kille i det här också... Alvin. Så många gånger som han har blivit osidosatt på grund av Mios sjukdomar. Nån gång har vi åkt ambulans och "kastat av honom i farten" hemma hos Jonas (ambulanskillarna ville verkligen inte att han skulle följa med och Jonas hann inte komma). Det var nåt av det värsta jag har gjort mot honom. Det var mitt i natten och han var ledsen och ville bara vara hos mamma. Så klart när jag rycker upp honom så där. Andra gånger, när det går mer lugnt till så har han absolut inga problem att vara hos Jonas så klart, men jag "överger" ju honom ändå rätt ofta för att ligga på sjukhus med Mio. Ja men ni fattar! Att vara syskon till ett väldigt sjukt barn är inte lätt, och jag försöker ge Alvin allt jag kan i vardagen. Vi har vår grej att vi tittar på serie varje kväll innan vi lägger oss till exempel. Bara han och jag ♡ Men det är ändå tufft att vara syskon till ett sjukt barn. Jag och Josefine pratar, i veckans avsnitt av Barndiabetespodden, om hur det är för syskon när ens bror eller syster får diabetes, hur stora och förståndiga de blir, och hur insatta i blodsocker de är. Och om hur vi ibland tar blodsocker på syskonen, just in case... Ja ja, det här pratar vi som sagt om i senaste avsnittet. Vill ni lyssna så kan ni göra det här. Eller så kan ni lyssna i er podcastapp, precis som vanligt. 
 
Mio-update
God morgon! Ny vecka och nya tag. Helgen har varit sådär för Mio. Det är precis som att han är sämre på morgnarna och dagarna och sen får mindre ont framåt kvällen. Den här veckan ska jag prata med Mios läkare. Vi fick en telefontid på fredag, men i bästa fall hör hon av sig tidigare eftersom jag har hälsat genom sekreteraren att vi har varit i Tyskland och behöver gå vidare efter det.
Tanken är att hon ska remittera Mio till endokrionlogen (hoppas jag) så att de kan fortsätta att reda ut där om han har Addisons sjukdom. På ett sätt hade det ju varit skönt, men på ett annat, inte alls. Så klart. Och det har jag ju sagt innan, så det vet ni. Man vill liksom inte ha en diagnos till MEN MAN VILL JU ATT HAN SKA BLI BRA!!! BLIR TOKIG PÅ DET HÄR!! 😡
Jaha, det var mina tankar den här morgonen. Ursäkta utbrottet. Hur mår ni? 😊
 
En alldeles perfekt helg ♡
Det har varit, och är, en alldeles perfekt helg. Den inleddes med en AW på en alldeles lagom nivå. Jag låg  i sängen redan klockan 22, så jag vaknade sen pigg på lördagen - men tvingade mig själv att stanna kvar i sängen ett tag. Sen åkte jag och hämtade mina killar, och så tog jag och Alvin en liten runda på stan. Mio hade ont i huvudet och orkade inte följa med, så det blev en kort runda. Tur för Alvin eftesom han hatar att gå i stan. Det är det här med att "Jag ska bra prova den här klänningen" som han är rädd för. Wonder why? 🤔
Hur som helst, vi köpte bland annat den här lampan till Alvin - som han blev så himlans förtjust i. Jag gillar när barnen har sina egna prylar i inredningen.
Det går nämligen inte en dag utan att han säger: "Den här apan är min". Han är så glad för sin lilla ap-ljusstake som jag och Mio köpte till honom en gång - ja alltså inte som en present, då hade han nog blivit besviken, utan bara att jag nämnde när jag kom hem med den att den här är din Alvin. Anledningen till det är att vi ofta förknippar honom med en apa och ibland även ett lejon. Haha... det låter ju sjukt, men mer om det en annan gång. 
Jag var och tränade också igår. Jag har, av olika anledningar, inte tränat så mycket styrketräning på sistone men har nu fått tillbaka den gnistan. Det var så skönt att komma till gymmet och bränna ut musklerna. Jag är både svagare och mindre rörlig än jag brukar vara men det är lugnt, jag kommer tillbaka. Jag körde både styrka och även rätt mycket rörlighet, så kroppen kändes så skönt trött efteråt.
Idag ska jag träna veckans roligaste pass; BodyJam, med den absolut bästa instruktören. Tanken är att jag ska träna styrketräning (andra delar av kroppen idag förstås) efter det. 
Och så söndagmorgonen då - den startade (och startar fortfarande) alldeles perfekt. Jag äääälskar mina ensamma stunder på morgnarna när jag kan blogga, kolla på TV4 i lugn och ro och inte göra så mycket. 
Just idag sitter jag här och bloggar.
Sen har jag - under hela helgen - varenda gång en arbetsuppgift har dykt upp (det kan vara allt från ett meddelande på messenger till ett mail eller till nåt som jag själv har kommit på att jag ska göra) inte gjort den, och inte heller lagt den på lager i hjärnan som en uppgift jag ska göra senare under dagen. Istället har jag skrivit upp det på  min to do-lista direkt och så har jag sen släppt det. Så skönt och så bra! Jag hörde en gång för ganska länge sen att om en uppgift dyker upp så ska man - om den inte tar mer än fem minuter - göra den direkt istället för att skriva upp den på en to do-lista. Jag har försökt jobba så men det är bara dåligt. I alla fall under kvällar och helger. För det är ju det som innebär att jag "alltid" jobbar även om det bara är fem minuter här och där. Förstår ni vad jag menar? Hur som helst så ska jag sluta med det nu, och det har börjat bra i helgen. Det känns väldigt befriande.
Ja men den här helgen är helt enkelt alldeles perfekt för mig. Ni då, vad har ni hittat på?