Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

Lund, Loppi-event och en jäkligt hungrig mamma
Hej på er, hur är det för er, har ni kommit in i höststressen än? Eller finns det någon där ute (Säg att det gör det!) som aldrig ens tillåter sig att komma in i den där "stressen" utan som mer har lugn, harmoni och närvaro i vardagen? Jag tycker att det är svårt, men kämpar som tusan för det. Varje dag typ. Men det kan ju också bli fel att jaga och kämpa ihjäl sig för att hitta lugn och harmoni. Det i sig kan liksom vara stressande tänker jag. Eller hur?
Hur som helst, idag har vi varit i Lund och påbörjat Mios "behandling" (Jag tror att det kallas behandling) på barnsmärtenheten. Och JAAAAA, han mår bra idag igen! Är det inte helt fantastiskt? Jag är så glad!! Dels för att vi nu har svaret på vart huvudvärken kommer ifrån (shunten) och dels för att vi får en paus, efter snart ett och ett halvt år med konstant smärta (och totalt 8 år med mestadels smärta). Så jäklans skönt! 😍
Hur som helst, efter Lund så körde jag direkt till stan och MJ's där Loppi skulle ha ett lunchevent och presentera sin Trendrapport. Alla har events på MJ's nuförtiden, och det är ju ett bra och bildvänligt ställe (om man inte har för ljust Instagramflöde 🙄), men jag kan inte låta bli att undra när hypen ska lägga sig. Varför är det alltid så att så fort någonting blir vääääldigt hypeat så är nedgången så självklar? Kanske bättre att alltid vara medelmåttigt hypead? 🤔
Hur som helst, Katarina, som är grundare av Loppi, drog sin trendrapport...
... och sen hade jag möte med Felicia, min kontakt på Loppi, som jag alltid har så bra dejter med. Jag gillar verkligen henne och vi får alltid aha-upplevelser om innehåll, Instagram, beteenden och annat intressant när vi ses. Ibland önskar jag att vi hade bott i Stockholm, just för att det finns fler människor där som jobbar i vår bransch och som jag skulle vilja inspireras av, men sen gillar jag å andra sidan Malmö väldigt mycket eftersom jag älskar genuinitet och äkthet. Det känns som att vi har ett mer inkluderande och äkta klimat här... Det är möjligt att jag har fel men det är min känsla. 
När jag kom hem intog jag en riktig lyxmåltid. Jag kunde liksom inte vänta EN ENDA SEKUND till på middag så jag struntade i barnen och struntade i att laga mat och stoppade i mig en Seven Eleven-sallad. Det var nämligen fisk till lunch, och eftersom jag inte äter fisk så blev det ganska light lunch för min del. Men desto större middag. Den kanske inte ser så mycket ut för världen, men oj vad gott det var och oj vad mätt jag blev. Veckans bästa middag minsann! 
Och jo, om det nu skulle vara så att någon sitter här och börjar oroa sig... barnen ska också få mat, de ville bara inte äta klockan 17,15 utan hellre vänta nån timme. Och jag hade inte heller klarat att laga mat till dem. Ni vet hur det är på flygplanen... ta först på dig din egen syrgasmask och SEN hjälper du barnen. 🤷🏽‍♀️
Nu vet vi!
God morgon! Egentligen har vi vetat det här länge, men så har vi blivit bortdribblade av läkarna, för de förstår inte hur det skulle kunna vara så... Så fort vi ställer om shunten på Mio så har han ett par dagar, ibland längre perioder, då han mår hur bra som helst. Det här har vi egentligen märkt under flera, flera år... Vi ställde om shunten i onsdags, och i fredags (två dagar efter alltså) så hoppade han upp ur sängen och gick till skolan utan några som helst problem. Och han mådde precis lika bra under hela lördagen och söndagen. Toppen alltså. Och så igår blev han sämre igen 😢Nu KAN det vara så att han blir bättre igen nu i dagarna, ibland brukar det gå upp och ner ett tag, men det kan också vara så att han bara fick tre bra dagar. Vi vet inte VARFÖR det är så här, men VARENDA gång som shunten blir omställd (från en inställning till en annan) så har han några dagar då han mår toppen. Vi har liksom inte trott på den här teorin (eftersom läkarna inte har hittat nån bra anledning till det) trots att det sker VARJE gång, men nu vet vi. Det spelar ingen roll att läkarna inte förstår hur det kan vara så. Det ÄR så. Och nu kommer vi inte längre gå med på att "det kanske inte är shunten som ger honom huvudvärk längre". Det ÄR det! Det är så tydligt varenda gång. Nu vet vi, och på ett sätt är det skönt. Nu ska vi bara få läkarna att förstå och acceptera det också. Annars får de väl lägga in honom och testa för att se resultatet med egna ögon. För det är väldigt tydligt. Det känns nästan dumt att sitta på barnsmärtenheten och lära oss att hantera smärta när vi vet att det först och främst måste göras något åt shunten. Men men... nu håller jag tummarna för att han mår bättre även idag... Vi får ju hoppas att det bara var en dipp igår. Vi får helt enkelt se nu när jag väcker honom. 
 
 
Han mår bra! ♡
Hurra!! I två dagar har Mio mått helt bra. Jag förstår inte hur de kan säga att huvudvärken inte verkar ha med shunten att göra. Vi ställde om den häromdagen och nu har han alltså haft två helt och hållet smärtfria dagar - något som aldrig sker. Jo alltså det har skett vid andra tillfällen när shunten har blivit omställd, men tyvärr så har det inte varit bestående. Låt oss hoppas att det är det den här gången... i alla fall för ett längre tag. Han var så lycklig igår när han gick till skolan, och sen när han ringde och sa att han var på väg hem så hörde jag hur pigg och glad han lät... han hade klarat en hel dag i skolan. DET är något som är så fantastiskt med Mio... Så fort han är bra så rusar han iväg till skolan och är liksom 100%. Fina, fina lilla killen! ♡ Nu är ju jag hans mamma... men jag TYCKER verkligen att det är nåt speciellt med Mio. Han är en av de finaste personer jag känner och om jag inte hade varit hans mamma så hade jag älskat att få vara hans vän.