Alexandra - en blogg om sociala medier & entreprenörskap

Mios provsvar
Vad fint att ni frågar ♡ Jag har ju helt glömt att tala om hur provsvaren såg ut i måndags. Så här:
Jag har blivit något av en specialist på att tyda stämningen hos läkare... jag tycker att jag direkt kan märka, på deras mode, hur läget är. Så när jag såg läkaren så visste jag direkt: Allt måste vara bra! Det kändes i hela rummet, och när hon började småprata om att hon tyckte att Mio såg pigg och frisk ut så visste jag nästan... Sen när hon sa "Vill ni prata om diabetesen eller kortisolet först?" så visste jag till hundra procent att här fanns det inga deppiga besked att ge. Sen sa hon: "Jag har ju fått provsvaren... och allt ser bra ut!" De magiska orden.
Magnetröntgen av binjurarna såg finfin ut, men framförallt... det där blodprovet. Att det såg bra ut gjorde att hela världen kändes lättare Tänk om... nä usch jag vill inte ens tänka tanken. När jag började läsa om den där sjukdomen (Adrenoleukodystrofi) så tog det inte särskilt lång tid innan jag slutade. Det var alldeles för dyster utgång för att jag skulle orka läsa allt, och eftersom det "bara" var en provtagning för det och inte det att han hade fått diagnosen så valde jag att avstå från det där om'et. Och det var ju tur, för han har inte det!
När jag gick från sjukhuset så var jag så lycklig att jag kände att jag helt plötsligt levde ett helt annat liv. Den dagen mådde Mio dessutom bra (det har han inte gjort idag och igår) och så kom ju Jessica och Angelica och vi skulle ut och äta och dricka bubbel på kvällen. Allt kändes så himla normalt, lättsamt, friskt och roligt. Så underbart skönt! Ingenting annat spelar egentligen någon roll faktiskt. Mina små killar är det bästa och det viktigaste som finns!
 
 
Vilken helg! Och idag får vi svar på Mios prover...
Wow, vilken helg vi har haft! Det känns som att vi har varit utomlands eller nåt. Den här solen och värmen alltså! TÄNK om vi kan få ha den typ hela sommaren, vore inte det härligt?
Och Mio har dessutom mått bra hela helgen och är fortfarande bra, vad jag vet. Jag lämnade honom hemma för en timme sen och pratade precis med honom nu när han var på väg till skolan i sin taxi. Tänk om vi verkligen får ett break i hans onda.
Eller ja det har vi ju redan fått, men jag menar ett LÅNGT break... Jag sitter på kontoret nu och vi ska snart ha vårt veckomöte, och jag är bara med en liten stund eftersom jag sen ska till läkaren med Mio. Vi ska få svar på den senaste magnetröntgen som gjordes på hans binjurar, och på det där blodprovet som förhoppningsvis ska bekräfta att han inte har en allvarlig sjukdom. Jag är lite nervös för de svar vi ska få idag... Det vi ska få svar på är alltså om det finns någon bakomliggande sjukdom till hans kortisolsvikt. Och jag håller tummarna för att vi får svaret "Vi vet inte vad det beror på" Lever hellre med det än med att det finns en bakomliggande, allvarlig sjukdom (till). Så håll tummarna!!
 
 
 
Bildregn från vår mini-vacay i Smygehamn
God morgon! Vi var ju, tillsammans med min bror + barn (det vill säga kusinerna), och hälsade på pappa och Carina i Smyge nu i helgen. Så himla härligt med en mini-vacay.
Mio har mått bra nästan hela den här veckan. Han var i skolan hela måndagen, två timmar i tisdags och hela onsdagen. Wow! Det är mer än han har varit där senaste året. Och när vi var i Smyge så badade han i poolen i flera timmar. Bada är hans värsta eftersom han nästan alltid får ont av det, men samtidigt hans bästa eftersom han älskar det.
 
Och han fick inte ont, så både han och Alvin hade det toppen. Det var också extra kul för Alvin att äntligen ha en "frisk" storebror som han kunde leka med. 
Vi gick ner till poolen både, en, två och tre gånger. Kanske fyra, jag tappade räkningen...
Vi kom i torsdags, och hela den dagen var kusinerna också med vilket var extra roligt förstås.
När vi (barnen) hade badat klart gick vi och åt lunch nere i hamnen. Och så passade vi på att sätta fötterna allra längst ut på udden - Sveriges sydligaste udde.
Alvin funderade på vad som skulle hända om man badade i havet där. Om det fanns en risk att man liksom "trillade ner från Sverige". 
Sen gick vi hem och åt glass... och badade igen. Tur att det var nära till poolen.
På kvällen åkte vi iväg och åt pizza och kollade på nån slags motorträff. Vilka bilar alltså! Kul ändå att man, i såna där gamla Cadillacs och vad de nu heter, satt tre personer fram. Givetvis blev det, när vi kom hem, ett sista bad i poolen. Själv låg jag i en härlig soffa i poolrummet och hade kunnat somna för natten. 
Och de här två godingarna lekte och lekte och lekte. Jag är så himla glad att vi har haft några friska dagar.