Alexandra

Status på Mio - och återigen TACK! Nu åker vi till Tyskland!
Status på Mio är aldrig roligt att skriva om. Det blir ju aldrig bättre :( Nu har vi haft det så här så länge jag kan minnas. Hur var det egentligen tiden innan huvudvärken, operationerna och den ständiga oron? Ja jag vet inte eftersom det var så himla länge sen. Jag minns helt enkelt inte. Men nu när jag börjar tänka efter så inser jag att det har ju varit så här sedan han var 1 år. Då handlade det inte om huvudvärk dock, men han var allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus många gånger de första åren utan att vi nånsin visste vad som felade. Och det har ju kommit att bli den röda tråden i hans lilla liv... att vi inte vet vad som felar.
Huvudvärken, som han har haft närmare 80 % (ja jag tror faktiskt att det är så mycket) av sin tid de senaste sju åren, går inte över. Vi har provat många olika slags shuntar och det enda samband som vi tror oss kunna se är att så fort han nyligen har opererats och fått en ny shunt eller nya slangar, så funkar det bättre ett tag. Upp till flera månader faktiskt. Och så var det sen han opererades senast i april. Han fick en ny shunt och var bra flera månader efter det. Men nu är vi, sedan några månader tillbaka, tillbaka i misären med ständig huvudvärk och noll socialt liv. Det är så synd om vår tappra lilla kille. Han måste ha världens starkaste psyke som fortfarande ändå är på benen och kan le ♡
 Den 12 november åker vill till Tyskland och till det där barnsjukhuset där de är specialister på neurologi - och jag är så otroligt tacksam till alla ni som har gjort detta möjligt. Tack Duncan, Janna, Pella, Lotten, Åse, Henrik Ling, MFF, ÖFK och alla ni andra. Jag önskar att jag hade kunnat namnge er alla och personligen tacka er. Det ni har gjort kommer vi aldrig glömma ♡
Hoppas, hoppas, hoppas att de kan komma fram till vad som är fel nu - och att vi sen så småningom kan göra någonting åt det. 
Jag blir så otroligt rörd när jag tänker på vad ni alla har gjort. Och tänk vad fint att MFF hjälpte till så mycket...
... och deras supportrar
 
 Och att motståndarna ÖFK och deras supportrar gjorde samma sak.
 
Det är helt otroligt och så väldigt fint att tänka att människor är så fina! 
Ny podd!
God morgon folket!
Jag har ju alldeles glömt att säga att jag ska dra igång ett nytt poddprojekt. Det här är en podd som handlar om ett visst ämne, och tanken är att vi ska släppa 10-15 avsnitt och sen får de liksom ligga där och bli lyssnade på efter hand som folk vill. Så det är alltså ingen följetongspodd men jag tror ändå att det blir bäst om man knyter personliga stories även till faktapoddar, eller vad vi nu ska kalla det, så det blir en utmaning. Men det ska bli kul, och alldeles snart ska ni så klart få höra vad det är för podd och med vem jag ska göra det. Ämnet är någonting som jag brinner väldigt mycket för så det känns sååå himla rätt att göra det här. Hmm, är jag en sån där störig typ nu som säger A och inte B? B kommer snart, det lovar jag.
Jag ska till kontoret tidigt idag för att, tillsammans med tjejerna, avsluta vår nya sociala medier-strategi. Den blir så bra. Eller ja, det är ju bra att vi får ner vilka som är i vår målgrupp och hur vi ska prata med dem. Varje gång man gör en sån här grej så tycker jag att man känner sig så himla dum att man inte gjorde det för flera månader sen...
Mio är fortfarande dålig... men Alvin mår bra. Snart ska vi till Tyskland och förhoppningsvis få nån hint om vad det är som felar hos Mio ♡
 
Huvudvärk åt alla håll och kanter
Det var så mysigt att komma hem till mina små godingar igår ♡ Alvin är nu bättre efter fyra dagars migrän (?) eller vad det nu är han har när han får så där ont och kräks. Jag fick tag i hans läkare, en neurolog, häromdagen och hon har nu skrivit ut migränmedicin så att vi kan göra ett ordentligt försök med det igen. Vi testade för ett år sen men det hjälpte tyvärr ingenting - men man kanske borde ge det en chans till tänker vi. Så nu har vi medicin som han ska ta så fort han känner minsta lilla huvudvärk. 
Och så Mio då, han har ju haft ont i huvudet i flera månader igen :( Det verkar inte bli bättre så därför känns det extra bra att vi nu ska till Tyskland. Planen är att åka i mitten av november och jag tror att jag får det 100 % bekräftat imorgon. Nu håller jag tummarna stenhårt för att Tyskland ska ge oss ett svar, och så småningom även en lösning, för annars... ja vad gör vi annars..? Det har liksom hela tiden varit vårt stora, och sista, hopp. 
Tänk om han hade kunnat bli frisk...