Alexandra - en blogg om sociala medier & entreprenörskap

Dagen då jag var en slacker
God morgon! Nu ska jag berätta om när jag kom till insikt med något väldigt viktigt. Och ja, jag kommer ständigt till insikt kring det här, i små portioner, men tydligen så förstår ändå inte min hjärna riktigt.
Och just det, på tal om hjärna så har jag ju lovat att jag ska berätta mer om min neurokommunikations-föreläsning. Det kommer! Men nu var det inte det jag tänkte säga. Jag har varit utan barnen i två nätter, men träffade dem som sagt igår morse när det blev kaos med borttappade nycklar och mobiler.
Första dagen, i tisdags, så jobbade jag mellan 8,30 och 19, kom hem och åt och jobbade sen en timme till. Sen hade jag resten av kvällen, det vill säga två timmar, utan att ha någonting på agendan. Inga barn, inget jobb, inget "jag måste sticka och handla", inget jag "måste betala räkningar eller städa"... ja ingenting helt enkelt. Så jag satt och slösurfade lite i soffan. Kollade på YouTube, kollade igenom ALLA Insta stories (älskar Insta Stories) och la mig sen och kollade på nya säsongen av "Gift vid första ögonkastet". Älskar det programmet med.
Ja och sen sov jag ju då. På morgonen hade jag bara mig själv att tänka på... en stund i alla fall... tills det blev kaos som sagt. Men sen åkte jag till kontoret, utan att lämna barn på skola eftersom det var studiedag. Och det var då, bara för en sekund, som jag fick en känsla av "Nä nu är det slut på slacker-fasoner, nu är det dags att börja jobba igen"
Förstår ni vad jag menar? Alltså jag TYCKER inte att jag var en slacker, men jag hade en KÄNSLA av att jag hade haft så mycket fritid nu att det faktiskt var dags att jobba ordentligt igen. Och det var inte så att jag blameade mig själv - det svischade bara förbi en känsla - mitt intellekt förstår ju så klart bättre. Jag TYCKER ju inte att jag är en slacker och jag TYCKER ju inte att det är varken coolt, sunt eller ens lite bra att alltid ha åtaganden och så sällan ha SPACE. Jag älskar ju space och kom (återigen) till insikt om att jag måste försöka skaffa lite mer av det. Jag måste ha mer tid till att göra ingenting. Just nu, när vi har mycket på jobbet, så försöker jag att ta så få möten som möjligt, och jag kan säga att det hjälper! Men jag kan ju inte hålla på så i all evighet, då stannar vi upp. Möten leder ju ofta till bra saker. Men strunt i det nu. Dagens lärdom är viktig: Jag behöver mer space för mig själv. 
Men visst är jag fin i håret? Älskar min nya hårfärg.
#1 - Lars

Slacker? Aldrig hört om detta d.fenomen. Men det du beskriver känner jag igen. Det är så jäkla svårt ibland att bara vara. Släppa unna sig själv vila. Jag blir nojig av det ofta och börjar bygga upp, men jag måste ju göra det och det. Shit jag har ju 52 veckors semester. Vad f.n gör jag så för??????

Svar: Haha... ja det är nog ett vanligt fenomen... tyvärr :(
Alexandra