Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

Sista semesterdagen
 
Jaha! Då har jag alltså avnjutit sista semesterdagen för den här sommaren. Jag har varit borta från kontoret lääänge, men har jobbat lagom mycket och kopplat av lagom mycket så det känns som en alldeles perfekt mix av jobb och ledighet. Men nu ska jag kavla upp ärmarna och köra på rätt hårt fram till mitten av september. Vi är en person kort, vilket innebär att jag kommer jobba en hel del ute hos vår kund under en period. Men fortfarande utan att förlägga en massa arbetstid kvällar och helger om det inte är så att vi har en peak. 
Hur som helst, den här sommaren har på så många sätt varit helt magsik. Jag har...
... umgåtts hur mycket som helst med barnen
... varit massor av timmar på stranden och badat
... läst flera böcker och även skrivit med papper och penna (!) Det ni!
... börjat samla på såna här figurer. Har alltid älskat såna sen jag var liten, och har hittills bara en i min samling, men det kommer
... läst alla tidningar som går att få tag i
... varit ute och ätit och druckit med vänner
... pratat, pratat, pratat med vänner
... påbörjat (och kommit långt) med vår nya affärsplan
... planerat hösten jobbmässigt (även om jag har en del kvar)...
... varit i Stockholms skärgård och vaknat till den här utsikten varje morgon
... varit i Småland
... varit på Gothia cup och på Knippla
... kört många, många mil med bilen
... kommit till flera kloka insikter
... kört meditation nästan varje morgon (och planerar att fortsätta med det när jag börjar jobba)
... och helt enkelt haft det väldigt, väldigt bra! Men imorgon är det alltså dags för allvaret igen. Ena sidan av mig vill vara den här lugna personen som har massor av tid till barnen, men andra sidan älskar att det drar igång igen. Ännu roligare är det sen i mitten på augusti när hela Sverige vaknar till liv. Just nu känns det fortfarande lite semesteraktigt i luften, eller hur? Ni då? Hur har ni haft det? Eller ni kanske fortfarande har semester? Eller ska påbörja semestern snart kanske?
 
Nu sker det förändring här
Den här semestern alltså... det är första gången på... ett år tror jag, som jag verkligen har hunnit stanna upp och tänka efter. Och jag har nämnt det för er flera gånger tidigare, men det tål att upprepas, för jag går nämligen och tänker på det väldigt, väldigt mycket. Jag måste göra en radikal förändring i höst. Och jag planerar att den ska vara for life.
Jag har alltid varit en person som har sökt mig till arbetsplatser där det är högt tempo och där jag får lov att jobba som mest när det är mycket och göra, och kan jobba mindre när det är lugnt. Och det är ju fint om det funkar i praktiken. Sen jag blev egenföretagare har det dock varit ganska svårt... jag är nämligen världssämst på att sätta gränser för mig själv och tänker alltid att "Ja men det där gör jag ikväll" och "Ja men det är lugnt, jag fixar det under helgmorgnarna". Alltid! Varje vecka. Hela tiden. Jag har liksom utgått från att mina veckor, mitt liv, ser ut så att jag först jobbar här hemma på morgonen innan barnen vaknar, sen jobbar jag på kontoret, och sen jobbar jag här hemma igen på kvällen, och så på helgerna. Det är ju helt sjukt! Helt jäkla sinnessjukt. 
Det är helt okej att göra det under hektiska perioder - då skulle jag utan några som helst problem kunna jobba hur mycket som helst - men det är det där med att jag ALDRIG låter min hjärna få ett break, att jag alltid är så tillgänglig och... framförallt... att jag planerar arbetstid på kvällar och helger som om det vore det mest normala i världen.
Som egenföretagare får man räkna med att det är mycket ibland, ja det händer även anställda så klart, så ÄR det ju, men att förutsätta att mitt arbete är centrum av mitt liv, att det (arbetet) liksom kan förvänta sig att jag alltid jobbar, det är helt snett. Det är fel! Och jag måste förändra det. Det som inte hinns med under dagen får göras dagen efter, och från och med nu så kommer mina arbetsdagar vara åtta timmar långa, om det inte sker något utöver det vanliga förstås (Än en gång, jag pratar om det vardagliga, det som sker VARJE dag och har så gjort under lång tid). Om jag börjar 9 så jobbar jag till 18 och sen är arbetsdagen slut, och kommer jag 8 så jobbar jag till 17. Åtta timmar om dagen alltså, men jag vet redan nu att det kommer att bli mer flexibelt än det låter... det funkar inte att vara så precis i verkligheten, men ni (och framförallt jag) förstår poängen, eller hur?!
Just det... en liten detalj är att nu i augusti och september så kommer jag behöva göra en del kvällsjobb eftersom vi har en kund med ett väldigt aktivt Facebook-flöde som behöver support kvällstid, men det kommer jag ta igen genom att gå hem tidigare. Och så ska jag turas om med en kollega så att vi delar på det. Men också: Jag ska se det som jobb och jag ska räkna tiden, jag ska inte bara låtsas som ingenting, är ni med?
Vad har jag för plan för att det här ska fungera nu då? Ja för i ärlighetens namn så är jag svinorolig att jag ska "glömma" bort det här nu när saker börjar rulla igång och att jag snart sitter i samma karusell och inte kan stanna. Men det VILL JAG VERKLIGEN inte... Så jag har sagt det högt till mina vänner, skrivit ner det till mig själv, sagt det till barnen OCH flyttat in datorn i sovrummet. Skapat en arbetsplats där jag sitter och jobbar, inget annat. 
Plötsligt står inte datorn i mitten av lägenheten längre, där jag alltid är nära och kan "råka" sätta mig och jobba. Bra va? Håll nu tummarna för mig att jag klarar det här!
Och som sagt - det innebär inte att jag inte kommer att behöva jobba över utan mer att jag inte ska se det som en självklarhet att min arbetstid är... alltid. Det är liksom väldigt mycket en arbetsplats att sätta sig här. Innan jag har suttit med min laptop vid matbordet. 
Ok, nu ska jag sluta. Jag har fått fram det jag ville säga tror jag. Jag orkar inte läsa igenom blogginlägget och korra idag utan ska lägga mig och läsa lite istället innan vi ska gå och lägga oss. Puss på er och hoppas att ni tror på mig. Jag behöver verkligen det för jag är livrädd för mig själv😱♡
 
På benen efter en mardrömsnatt
God morgon! Efter en mardrömsnatt natten mellan lördag och söndag så var Alvin på benen igår igen. Han hade feber, men bara runt 38, och var pigg hela dagen. Vi var dock hemma och tog det lugnt vilket faktiskt var bra även för mig. Jag fick tid både till att fixa i sovrummet, läsa bok och jobba. Perfekt ju. Annars är jag typen som inte klarar av att vara inne när det är soligt ute. Jag känner mig alldeles för stressad över att missa det fina vädret. Men blir man tvingad så blir man, och det var som sagt bara bra så här i efterhand.
Nu är det två dagar kvar, sen börjar jag jobba på riktigt igen. Jag är väldigt glad över att jag, i lugn och ro, har hunnit komma till många bra och viktiga insikter den här sommaren. Det är så otroligt viktigt att ha luft i sitt liv, annars får man inte tid till att reflektera. Och reflektion är det som gör skillnad, det är jag säker på. Nu ska jag jobba några timmar och sen åka till stranden. Puss på er!