Alexandra

Kom ihåg att alla har ett bagage - så döm inte!
Jag tänkte på det igår när jag kom till Göteborg för att hålla föreläsningen, att vi vet så otroligt lite om andra människor och vad de har för bagage. Jag kom dit, till synes, full av energi. Ja, jag är nämligen sån att jag KAN sätta på någon slags ON-knapp när jag ska göra en sån här grej. Jag VET ju att jag kommer att göra det, det har jag bestämt mig för, och då vet jag också att det blir så mycket lättare och bättre för mig själv (och andra) om jag lägger av mig oket från axlarna en stund och bara kör.
Det tar sinnessjukt mycket energi att göra det och jag känner mig väldigt olustig inför avlyftandet av oket så att säga, men det hjälper. Och det funkar!
Och framförallt så vet jag att det INTE hjälper mig att stanna kvar i sjukdomar och elände. Det finns kvar där ändå så jag behöver inte vara rädd att det ska försvinna från mig... ;) jag har tid att handskas med det. Sen. Sen när min föreläsning är över. 
I akuta situationer klarar jag inte det här, då är det omöjligt, men när det harvar på så här som det gör nu - då är det en livsviktig drivkraft som jag är glad att jag har. Samtidigt så önskar jag så innerligt att jag hade sluppit använda den. För det tar som sagt jättemycket energi.
Men jag tänker att de som jag föreläste för i Göteborg förmodligen såg mig som en glad, energifull och bekymmerslös person som älskar att stå där framme och förhoppningsvis inspirera. Och så är det ju. Också. Men det finns ju så mycket mer.
Tänk om de hade vetat att jag några timmar tidigare låg bredvid Mio i vårt rum på sjukhuset, i pyjamasbyxor, och sen återvände direkt till samma ställe och samma läge när jag var klar på kvällen.
Och att det jag pratar om mest hela dagarna just nu är kortisolvärden, insulin, blodsocker, neurokirurgen, huvudvärk, trötthet och så vidare.
Ja vi pratar ju om roliga saker också förstås. Han har massor av humor och glädje trots att vi ligger här och trots smärtan och det dåliga måendet.
Hur som helst... Jag kände så starkt igår att Shit vad vi vet lite om random människor som vi bara träffar så där kort. ALLA har ett mer eller mindre roligt bagage, och ALLA har utmaningar. Därför är det så viktigt att vi inte dömer i onödan. För det ligger ALLTID annat bakom den perfekta Instagram-posten, bakom alla glossiga bilder och bakom kassörskans småvresiga sätt. 
Men nu är det dags för lunch... Vi väntar fortfarande på att läkarna ska komma in och ge oss svar på proverna som togs igår. Så får vi se om vi får åka hem idag eller vad som händer... Time will tell...
#1 - Nina

Så sant. Och väl värt att påminnas om! ❤️

Svar: Ja det är verkligen det... och jag är själv urdålig på det ibland... Kram <3
Alexandra

#2 - Anonym

Instämmer. Önskar av hela mitt hjärta att allt blir bra. Underbart fina bilder.

Svar: Tack snälla <3
Alexandra

#3 - RW

Tänkvärt och bra formulerat. Att kunna koppla bort privata problem när man framträder inför andra är att vara professionell.
(Ibland kanske det inte går men då får man avstå.) Jag är övertygad om att det gick superbra i Göteborg och att alla var nöjda. Nu ska det "bara" bli ordning på Mio också så att han mår bra! Kramar till er alla.

Svar: Tack snälla! Ja nu kanske vi får ordning på honom när de ska börja behandla honom. Vi får se. Kram
Alexandra

#4 - Lillian

Jo visst är det så! Livets hårda skola i form av en regelrätt käftsmäll å det grövsta har gjort mig mycket ödmjuk inför att det är så. Att man inte ska vara så snabb med att döma andra för man vet inte bakgrunden. Fria först hellre än fälla är mitt motto.

Svar: Väldigt bra motto❤️
Alexandra

#5 - Anna-Maria

Åh, så himla bra skrivet och verkligen tänkvärt! Även om det sliter så är det ändå en rätt bra överlevnadsinstinkt att kunna ta till i nödfall. Men i lagomma doser. <3
Jag har tyvärr satt det i system under åren att stänga av, köra på och inte lyssna på hur kroppen egentligen mår vilket har kommit ikapp mig sen. Det gör att väldigt få förstår eller vet hur många sjukdomar jag har med mig i bagaget och jag får alldeles för ofta höra "jaha, men du som alltid ser så pigg och glad ut??" om jag väl säger att jag inte mår så bra. Jo, men det sitter ju inte utanpå...
Hoppas ni får en lugn och skön dag! Såg nu att ni ska få börja med kortison att testa. Jag håller tummarna för att han mår bättre av det och att det hjälper! Även om det är en diagnos till så är det ju på ett sätt bättre att hitta något som går att göra något åt även om det såklart är kämpigt med flera sjukdomar.

Svar: Ja det är skönt om han kan få må bättre faktiskt... ÄVEN om det innebär en diagnos till. Pest eller kolera... ;)Ja det där med att man ser "frisk och glad" ut är ett dilemma... På ett sätt så är det nog bra att köra på men på att annat så är det ju väldigt tärande, och det funkar nog inte i längden tror jag... I lagom doser är nog bra, precis som du säger... Kram
Alexandra