Alexandra - Sociala medier & Entreprenörskap

Partiell binjurebarksinsufficiens
Vilket fruktansvärt dygn det här har varit. Det här gör jag ALDRIG om! Mio är sjuk och jag vågar inte lämna honom på det här sättet förrän jag vet att det är stabilt. Och det är det INTE nu. Vi vet så lite, men har fått reda på att han har Partiell binjurebarksinsufficiens. Vad det i sin tur beror på håller de på att reda ut. Vi har fått svar på att det inte är Addison men nu vill de kolla en annan grej (Kommer ni ihåg att jag sa, när vi var i Tyskland, att det fanns en tredje extremt ovanlig sjukdom som läkaren sa att vi INTE ville att det skulle vara?)...
Det är den de misstänker nu. Jag vet inte hur starka misstankarna är eller vad som kommer att hända om han har den... Det ville inte läkaren berätta idag, utan han sa bara "Det tar vi då!" Och när jag frågade om man kunde göra något åt det så sa han "Det kan man om man upptäcker det i ett tidigt skede". Så jag försöker nu tro på att någonting (förutom alla ni som gjorde det möljigt) gjorde så att vi åkte till Tyskland och därmed upptäckte det här i tid... För tänk om inte... Eller tänk om vi redan är sent ute.
Jag förstår inte hur jag ska stå ut tills vi får ett svar på det här. Jag förstår att det är väldigt allvarligt. Det förstår man när läkaren säger "Du har fått klart för dig vad det är vi letar efter va?" Men det har jag ju inte riktigt... Jag vet ju inte vad det heter eller exakt vad det kommer att innebära. Hur som helst... Det är ett blodprov som ska tas, och vad jag förstår så ska de också göra magnetröntgen. 
Min lilla lilla plutt. Jag är så orolig ♡
Jag åkte ju hem från Åre tidigt i morse, jag bokade om till flyg istället för att åka nattåget nu inatt eftersom Mio var så himla dålig igår, och tyvärr så missade jag mitt flyg från Stockholm till Malmö eftersom det första flyget var försenat. Jag har varit med om MÅNGA prövningar det senaste dygnet vill jag lova. Jag ville bara slå någon eller börja gråta hysteriskt när jag satt på flygplanet i Östersund och insåg att de aldrig skulle hinna till Bromma i tid.
Igår när jag pratade med Mio orkade han knappt prata med mig. Han var så dåsig och illamående och åt ingenting på hela dagen. Så jag rusade iväg från middagen, i panik, och bokade flyg och flygtaxi för att komma hem fortast möljigt. Natten var hemsk! Behöver jag säga det? Fy fan, det här önskar jag ingen!
Idag är han tack och lov piggare men hade bara ätit ett äpple när de kom till läkaren. Nu har han fått i sig ett glas ProViva och en macka. That's it! Han har noll aptit, men åt bara för att läkaren sa till honom att han måste. 
Nu är vi hemma och han är ganska pigg. Jag tycker att han är blek och glåmig men jag hör på hans röst och hur han pratar att han ändå är pigg. 
Aldrig mer säger jag! Inte så länge det är så här svajigt. I helgen ska vi ju till Västerås, eftersom jag ska ha en utbildning där lördag eftermiddag, men då är vi alla tre tillsammans ♡ Och det finns ju sjukhus i Västerås, så det oroar mig inte direkt. 
Mio dålig - Jag vill bara hem
Fan alltså... Mio var så dålig igår. Han mådde illa hela dagen och var jättehängig. Det blev sämre på kvällen och han orkade inte ens prata. Så jag avbröt middagen och gick upp på rummet och bokade flyg hem nu på morgonen. Jag måste hem och kan inte vänta tills jag är i Malmö. Jag vill bara hem, hem, hem... 
(null)


Åre dag 2
God kväll hörni! Hur har ni det? Vi har haft ännu en fantastisk dag i Åre, även om jag saknar mina barn väldigt mycket och har hemlängtan. Mio är väldigt dåilg idag och ena delen av mig har lust att sätta mig på ett flyg eller snabbtåg och åka hem. Just nu så känns det faktiskt som att jag ALDRIG mer vill åka ifrån honom.
Men det är också lite motsägelsefullt... det jag precis sa, för på ett annat sätt så har jag det så bra här. Jag älskar att hänga med alla inspirerande människor och det har varit så många bra föreläsningar, workshops och insikter.
Mina favoriter är alltid de workshops där man sitter i små grupper och går in på mer personliga utmaningar eller bara blir mer konkreta helt enkelt.
Men vi börjar med skidåkandet. Idag åkte jag med Nathalie, Mona och Johanna. Vi hade en helt magisk dag i backarna.
När solen tittade fram kände jag mig väldigt lycklig. Tänk att få åka omkring i det här vackra landskapet. Helt galet!
Det är lite jobbigt att ta fram mobilen och fota eftersom det blir väldigt kallt om fingrarna och eftersom ena delen av mig säger till mig själv att njuta av stunden istället för att dokumentera. Men några bilder blev det ändå.
Vi åt lunch uppe i Hummelstugan. Fantastiska pizzor och lika härligt sällskap. Ja men ni märker ju... jag är typ hög av alpluften eller nåt. Eller så är det bara för att det ÄR så härliga människor här.
Hur som helst, på eftermiddagen hade vi fler föreläsningar och workshops, och de tänker jag att jag ska berätta om sen när jag har lite mer tid. För är det någonting som jag INTE har haft här så är det dötid. Det blir så när man BÅDE ska vara på föreläsningar och jobba lite (Det tog liksom en och en halv timme att få iväg akuta underskrifter till revisorn idag. Ni vet hur det är när man inte är hemma och behöver skriva ut 52 sidor, skriva under, scanna och skicka tillbaka. Ja men allt blir så mycket större när man är borta), och sen också åka skidor. Då får man ta att det inte blir nån dötid, men det gör ingenting. Det är sååå värt det! Jag tog ett kundsamtal, som blev en kvarts möte, mitt i backen idag också. Haha... tänk om hon hade vetat. Ja ja, nu är det middag... Hur har ni det denna onsdagkväll?