Alexandra - en blogg om sociala medier & entreprenörskap

Varför är man så ensam på natten?
Nu måste jag kolla med er om ni också känner så här... Det här med när man är vaken på natten - varför känner man sig så OTROLIGT ensam då? Jag kommer ihåg när jag ammade barnen, det var ingen negativ känsla men jag kände mig ändå väldigt ensam när jag gjorde det nattetid. Och nu när jag ibland är uppe med Mio och stökar med hans blodsocker, så känns det som att det bara är jag på hela jorden som är uppe. Och det känns ensamt. Jag har ju ingen lust att direkt hitta på nåt, vara social eller prata i telefon med någon vid den tiden, men det är ändå en ensam känsla.
I förrgår, efter att jag hade varit vaken halva natten på grund av att Mio hade lågt blodsocker som jag behvöde korrigera flera gånger samt stoppa i honom bröd och druvsocker, så (det här fick jag veta efteråt) var även min barndomskompis (som jag pratar med typ varje dag) Tina vaken eftersom de passar en katt som var extremt pipig första natten. Och när jag fick hör det, att hon hade varit vaken, så tänkte jag direkt: "Åh men då var vi ju vakna tillsammans, du skulle ha ringt mig" Haha... det vill jag ju inte. Jag är ju svintrött där mitt i natten och har inte alls lust att prata, det är bara det att jag har den där känslan av ensamhet. Känner ni igen det? Tycker ni också att det är mycket mer ensamt att vara uppe på "fel" tider och stöka?
 
#1 - Finurliga fröken

Usch ja jag känner mig också väldigt ensam på nätterna. Jag har så svårt att sova så känner mig väldigt ensam på nätterna. Och också väldigt orolig. Mycket natt ångest.

Svar: Vad jobbigt att ha svårt att sova :( Jag är väldigt lyckligt lottad som alltid somnar snabbt och sover gott... men så måste jag ju vakna pga. Mios diabetes.
Alexandra

#2 - Helene

Så ska du inte känna, vi är många diabetesföräldrar i landet som är uppe på nätterna

Svar: Ja jag vet ju det! Och det finns ju många som ligger vakna pga sömnproblem eller som sitter uppe och ammar. Det är mer en känsla som är kopplad till att ”på natten är allt avstängt” :)
Alexandra

#3 - Paulina Gunnardo

Känns igen. Ammar ju nu och det är så tyst och tomt.. Kändes dock värre med första barnet. Minns hur jag satt och tittade ut genom fönstret och såg alla mörka fönster. Blev lite glad när jag såg att en granne rakt över gatan också hade fått barn och ibland var uppe samtidigt som jag :)

Svar: Ja visst kan man bli glad av en sån sak!! Jag förstår precis vad du menar :)
Alexandra

#4 - Daniel W

Själv älskar jag att vara vaken mitt i natten. Jag tycker att det är liksom gött att tänka att alla andra sover och det är bara jag som är uppe. Typ när jag satt och kollade på Super Bowl tills klockan var nästan fem. Det var inga lampor tända i något hus på gatan och alla sov. En underbar tycker jag. Kanske är jag märklig, men men :)

Svar: Haha... inte märklig men annorlunda... Nä då... men så känner jag faktiskt på morgnarna, när jag går upp vid 4 ibland för att jag behöver jobba undan. OCh den känslan älskar jag... Men på natten är det värre som sagt :)
Alexandra