Alexandra

Det krävs mod - och kanske lite vuxenhet - att gå mot strömmen
Jag kom på en sak idag och skulle vilja höra om ni känner igen er... Varje dag gör jag saker som jag gör av gammal vana eller för att alla andra gör det. Men kanske främst för att jag alltid har gjort så tidigare. Jag är uppväxt på ett sätt - eftersom jag är 70-talist - där det liksom inte har gått att påverka så mycket. Vi fick liksom acceptera att det var som det var, i samhället till exempel. Det var en omöjighet att nå ut eftersom det bara var journalister som hade möjlighet att publicera saker och det kändes liksom inte som att det fanns någon möjlighet att påverka. Ni som är typ lika gamla som jag, känner ni igen det här? Det var liksom som det var... Eller?
Det är väl därför jag är skadad och hela tiden kommer på att jag, trots att jag är över 40 år, gör saker för att alla andra gör det eller för att jag alltid har gjort det, utan att på något sätt ifrågasätta det. 
Mardrömmen skulle ju vara att "råka" bo på ett ställe bara för att det "blev så" eller jobba med något för att jag "råkade" hamna där, men lyckligtvis har det inte gått så långt 😂
Men jag måste ändå säga att jag VARJE dag kommer på nya grejer som jag skulle kunna göra på ett annat som om jag bara tänkte själv och inte bara gjorde så som jag, och alla andra, alltid har gjort.
Idag var det det här med hur man gör när man skriver en bok. Vadå "man"? Jag kan väl göra som jag vill? Eller hur?
Tanken har dock hela tiden varit att jag måste göra det på rätt sätt. Jag måste hitta den där listan som talar om hur man skriver en bok, läsa på vad förlagen vill ha och ta första dagen till det helt enkelt. Men så kom jag på att jag gör det på mitt sätt istället. Jag förstår att jag behöver pitcha in boken på ett visst sätt men jag ville bara börja skriva, så det gjorde jag som sagt. Jag tycker att det är mycket lättare att låta den växa fram och SEN göra en sammanfattning. På mitt sätt helt enkelt. Jag har nu lovat mig själv att börja ifrågasätta saker mer (i det tysta) innan jag bestämmer mig för vad och hur jag vill göra det. Ja det handlar om att göra medvetna val egentligen, men också att kasta omkull normerna lite och tänka från scratch. Och jag älskar den tanken, för jag är som bäst när jag får vara fri och göra på mitt sätt. Hur är det för er? Funkar ni som jag eller känner ni inte alls igen er? 
PS. Det här innebär inte att jag inte vill ha hjälp och feedback från andra - jag ÄLSKAR att få hjälp och feedback - bara att jag själv måste jobba med att ta reda på vad JAG vill. 
#1 - Paulina Gunnardo

Känns absolut igen! Det är så lätt att man får en bild av hur något ska vara eller göras och tänker utifrån den mallen. Tycker alltid det är så befriande att höra om folk som bryter mallen och gör på ett eget sätt. Det påminner mig om att jag såklart också kan göra det. Att man kan inspireras av hur andra gjort men att alltid låta allt landa i en själv. Som med bloggandet som jag började med för 2 år sen snart. Det är lite som att laga en ny rätt. Man kanske utgår från ett recept men med tiden så vill man anpassa efter den egna smaken. Testa ha lite mer av det där, mindre av det där.. och så provar man sig fram till det man själv tycker smakar allra bäst! Betydligt roligare att bjuda på också, när det inte är någon annans recept man följt ;)

Svar: Ja visst är det det! Det är stor skillnad. Och då känns det också mer okej om man inte lyckas. Det är mycket värre om man har följt nån annans mall...
Alexandra

#2 - Lillian

Eh, yep! Också uppvuxen på 70-talet och precis som du säger, avståndet var oöverstigligt till de som kunde göra sina röster hörda. Men någonstans har jag ändå en tåga, typ "hur svårt kan det vara" som hjälper mig att kunna ifrågasätta, att tänka att jag kan göra vad jag vill, det tar bara olika lång tid. Kanske inte tillräckligt ofta men jag försöker hålla den vid liv. När jag har tid. ;-)

Svar: Ja det är bra! :)
Alexandra