Alexandra

Det som syns är ingenting av helheten
Jag har tänkt väldigt mycket på, på sistone, att det som syns utåt - i sociala kanaler bland annat - är så otroligt liten del av verkligheten. Man visar ju sällan korv och makaroner på Instagram eller en grå novembermorgon på Facebook. Vem delar saker på Facebook förresten? Det där har liksom förflyttats till Instagram. Facebook känns mycket mer som ett privat nätverksverktyg där man kan nå ut till många om man har nåt relevant att säga än en plats att dela med sig av sina semesterbilder på. Jag vet att det var så innan, att man la upp album som "Mallorca med familjen 2015", men det är inte alls lika många som gör det idag. Och de som är mest benägna att dela andras inlägg är som sagt de som är mellan 55-75 år)
Hur som helst - det vi ser på Instagram och i andra kanaler är som sagt en pytteliten del av verkligheten och det finns så mycket mer där bakom än den där snygga bilden. Jag tänker ofta på det på Mama Said. Vi delar med oss av mycket skoj, flams och trams på Insta story, och de dagar då vi har uppdaterat mycket kan det vara upp till tre, fyra eller till och med fem minuter totalt. Och det är ju en lång story. Men tänk vad lite det är av en dag ändå. Det är ju ingenting. Och vi pratar om det ibland när vi sitter och jobbar, om hur ni kanske hade blivit besvikna av att komma in och se att vi sitter knäpptysta med varsin dator framför oss och bara kör på i vår egen värld. Många söker jobb och praktikplats hos oss, och det är inte så att man blir besviken om man börjar hos oss, för vi har en fantastisk stämning. Men vi jobbar rätt mycket mellan de där bilderna och klippen och det blir så tydligt när jag tittar på en story på kvällen... Det känns som en dokumentation av dagen... men så vet jag hur dagen i själva verket har varit. Den har varit så mycket mer. Kanske utmananande, stressig, tråkig, rolig, jobbig, bra, dålig... ja men ni fattar. Det finns helt enkelt alltid så mycker mer än det som syns utåt. Och det gör ju ingenting, vi måste bara komma ihåg det. Och även att det ofta går 25 tagna bilder på en publicerad. Ingen har det perfekt och ingen har ett helt friktionsfritt liv, men det gör inget att vi delar med oss av härligheter på Instagram, det är ju sånt som vi inspireras av, eller hur? Jag vill faktiskt inte se korv, makaroner och en tråkig dukning på Instagram. Vill ni det?