Alexandra

Barndiabetespodden
Ni vet ju att Mio har diabetes typ 1, och jag måste säga att det är en väldigt plågsam och totalt livsomvälvande sjukdom. Jag kommer ihåg när vi var inlagda och fick beskedet: Han har diabetes typ 1. Det var i vår värld helt osannolikt, dels för att han redan hade två allvarliga diagnoser och dels för att... ja för att det var helt enkelt ingenting som vi överhuvudtaget hade haft i åtanke. Jag hade däremot, några veckor tidigare, läst i Josefines blogg om hur hennes Elian hade fått samma sjukdom. Då hade jag ingen aning om vad det innebar, men jag förstod på det som Josefine skrev, att det var en väldigt allvarlig sjukdom. Jag hade fram tills dess varit helt ovetandes, och sen - några veckor senare - fick alltså även Mio sin diagnos.
Nu har det gått några år och våra små hjältar kämpar på. Det är en chock att få ett sånt här besked, och det drabbar så klart först och främst den som är sjuk, men det drabbar även syskon och andra nära och kära förstås. Och bara en diabetesförälder förstår vad trasiga diabetesnätter, barnkalas, chips på bion, oregelbundna måltider, socker som skjuter i höjden och hotar förgifta våra barn till döds, socker som dimper ner i botten och hotar våra barn till att hamna i koma innebär. Det är svårt att ta in, och särskilt den första tiden när det känns som att allt har rasat. Jag minns att jag ropade på Mio flera gånger under tiden jag duschade, livrädd för att han skulle få lågt blodsocker och svimma. Vi var inlagda på sjukhuset i två veckor och fick lära oss allt om diabetes typ 1. Och så fick vi en bok som heter "Låt det gå ett år" - och det var min enda tröst. Att tiden, enligt den där mamman som hade skrivit den där boken, alltså skulle hjälpa oss att känna lugn. Jag trodde knappt på det då, men tvingade mig ändå att tänka att bara tiden får gå lite så blir det bättre... Och det blir det. Inte sjukdomen - den blir bara sämre för varje år som går, det finns inget att göra åt det - men det känns ändå bättre efter hand. Och det, och mycket annat, vill jag och Josefine förmedla i vår podcast som heter "Barndiabetespodden". Japp, vi ska alltså lansera en podd i x antal avsnitt (Vi har inte bestämt det än, utan tar ämne för ämne och ser hur långt det räcker) som är till för föräldrar och anhöriga till barn som har diabetes. Eller till vem som helst som är intresserad för den delen. Podden är inte lanserad än, utan lanseras måndag den 6 november.
Det är möjligt att vi så småningom kommer ta in en sponsor men huvudsyftet med den här podden är dels att sprida ordet om diabetes typ 1 (Vet man vad man ska göra om en person svimmar så kan man bokstavligen rädda livet på en diabetiker) och dels vara en tröst till andra föräldrar vars barn insjuknar. Och för våra små hjältars skull inte minst. Vilka kämpar de är ♡
 
#1 - Sandra

Ska lyssna! Min bror är visserligen 24 år och vuxen, men han blev diagnostiserad med diabetes typ 1 för snart ett år sedan. Jag känner mig fortfarande väldigt okunnig men som anhörig till en diabetiker vill jag lära mig mer!

Svar: Gör det! Det är fint för en diabetiker när anhöriga är lite insatta :)
Alexandra