Alexandra

☆ Lucka nummer 12: Verkligheten bakom den perfekta bilden
Jag har berättat det för er innan, och jag pratade om det idag när jag var på lunch med Johanna Kajson (Det är konstigt det där med att jag alltid måste säga hennes efternamn, det är som att jag säger allt i ett - Johannakajson), att jag har lite svårt för när saker eller människor känns oäkta eller när jag inte får lov att "komma nära". De som är för ytliga eller som skojar bort saker när det börjar pratas allvar, har jag svårt att få djupare känslor för, och faktiskt svårt för att umgås med i längden. Och jag har väldigt svårt för att "putsa fasaden" för mycket. Det ligger liksom inte i min natur.
Det är inte det att jag tycker att det känns oäkta när bloggare och Instagrammare lägger upp snygga och stylade bilder - det är klart att jag gillar att titta på sånt som inspirerar - men av någon anledning så stylear jag inte, och håller på så mycket själv. Det kan i och för sig bero på tidsbrist, men också lite på att jag gillar att visa den verkliga sidan tror jag. Så jag har liksom inte så himlans ofiltrerade bilder att bjuda på. Eller så mycket baksida.
Man ser ju redan ofta på mina bilder att tavlorna inte hänger på väggen, utan fortfarande står på golvet, eller att det ligger en filt slängd i soffan, så det är ni vana vid. Men det är klart... bilderna på mig väljer jag så klart ut. Jag lägger ju upp de bilder där jag tycker att jag blir någorlunda bra förstås. Men jag har ingen speciell snyggsida eller en viss pose som jag måste stå i. Jag är dessutom rätt avslappnad kring när folk tar bilder på mig. Blir det en dålig bild.. so what? Vem bryr sig? Jag ser ut som jag gör, och det är klart att jag hatar att själv titta på dåliga bilder, men jag väljer att inte lägga så mycket vikt vid det. Och så tittar jag inte på dem helt enkelt. Smart va?
Men visst har jag många dåliga bilder som jag aldrig publicerar:
Som den här till exempel. Det finns en väldigt rolig historia kring den här bilden, men jag kan bara inte berätta den i bloggen. Om du träffar på mig på stan så får du gärna fråga, men det går tyvärr inte att skriva om den. 
Eller mina "stå på händer"-bilder. Så fruktansvärt många av de som INTE blir lyckade. Antingen för att jag inte lyckas stå tillräckligt länge eller för att jag helt enkelt tajmar fel. Fast det hade ju inte hänt om jag hade kunnat stå en minut eller så...
Haha... den här älskar jag... Jag trodde att jag stod korrekt... men nja...
Nu när Mio är väldigt korthårig så försöker jag alltid ta bilder så att man inte ser hans ärr i huvudet. Här var han relativt nyopererad, så det ser inte ut så här nu. 
Hur är ni? Tar ni många bilder som ni inte publicerar? Är ni mest kräsna i hemmet eller med bilder på er själva?
Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
#1 - Mikaela

Du har helt rätt. Jag tycker också om att få veta mer personligt av en persons blogg/konto. Likaså svårt att umgås med folk som är väldigt bara väder och vind.
Men däremot har jag själv svårt för att ta selfies och ”ostylade” bilder. Är helst själv inte med på bild. Samtidigt är det ju väldigt roligt om bilderna blir bra och att det finns en tanke, känsla i dem.
Ja tänkvärt iaf! 😊

Svar: Ja men det ÄR svårt att vara med på bild. Förr hade jag mycket svårare för det, men nu har jag vant mig;)
Alexandra

#2 - Hanna

Kul att läsa! När jag tar selfies tar jag alltid massor med bilder innan jag hittar en som jag tycker är bra nog att lägga upp. Men "felen" som jag ser är det bara jag som ser, ingen annan så det sitter nog mest i huvudet egentligen. Vad gäller "perfekta" bloggar och instagram så följer jag dem ett tag men sedan tröttnar jag på det perfekta. Det känns inte äkta när allt är så perfekt stylat hela tiden. Jag säger inte att personen är oäkta utan att just bilderna är det.

Svar: Ja jag förstår vad du menar... När det kommer till träning så följer jag inga som handlar om att "visa upp det som är perfekt", det inspirerar mig inte alls, och samma sak är det nog när det kommer till mode. Men det finns ändå vissa som jag följer som inspirerar mig trots att de är ganska styleade. Men jag gör ofta som du :)
Alexandra